Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 2

rufvande öfver länge sedan begångna brott, knäböjde de orörlige, och från korsets stam nedbiickade, under dödskampens smärta, sanningens förblödande offer. Då ljöd en sakta orgelton; i allvarsamma, upplyftande melodier följde ackorderna, och som med en själ inföll hela församlingen: Du herga ande kom till oss ..-. Sedan sången förklingat, inträdde åter en n3 paus; derefter reste sig plötsligt Krumm och beträdde med fasta steg predikstolen. Hans ansigte stålade af inspiration, hans ögen flammade och hans läppar ryckte sig konvulsiviskt. aMina älskade bröder och systrar i Christo! begynte han och utsträckte välsignande sina händer. cUpplyst genom Herrans ljus, träder jag inför er, att förkunna hans utkorade församling lifvets ord, som är våra själars spis, ty vår herre och frälsare talade: eder spis är, all j gören hans vilja, som sändt mig, och fullbordar sitt verk. aSå låtom oss då göra hans vilja och föja hans ord, låtom oss fortfarande uppbvgga det nya Jerusalem på jorden, att det måtte höja sig upp i den heliga, bimmelska domen och förera sig med Jehovas oöfvertr:flliga, välsignelserik., eviga stad. Men till att bvgga detta, Gudi behagliga verk, kunna endast de ädla stenar användss, som genom ångrens och bättringens bårda slag blifvit befriade från all orent slagg. Dock icke alla bland oss höra till dessa utvalda; ty djefvulen, hvilken går omkring som ett rytande 1ejon, hade äfven bedårat de helige och lockat dem i sina förderfliga garn. Ja, mine dyra bröder och systrar i Christo, herrans hand bar böjt vår glada stoltbet; ty en af våra fromnm aste bröder har fallit i syndens pöl. Träd fram, broder Matthias! du, på hvilken den rättvises stoltbet bvilade, träd fram och afbed i stoftet inför församlingen ditt djupa fell