alt bevisa en sak, är viss derpå ; dunkla fraser förvirra oss alltid mer och mer, och det är jus! detta traktande. efter Mysticism, som visar: sig i den nu uppspirande pietismen., Det ni förstår med pietism, hr baron, är icke annat. än den visserligen lofvärda och ur Jen sedliga känslan härflytande återgången från frivolitet till större religiositet. Visserligen i. dess ädlare meaing, och deri vill jag äfven bekänna: mig till denna sekt. Imedlertid Har man Härvid förfelat den enklaste vägen. Den bästa religion är och blir att hafva Gud för ögonen och i hjertat, att göra rätt och alt se på sina Medmenniskors bästa, likasom p sitt eget. Men just häri gick pietismen, i ordets egentliga mening, för långt. Förlorande ur sigte detta enkla mål, förirrade den sig bland det af massan så omtyckta mörkret, i mystiska bruk, anspråk, satser, i en öfversvinnelig ljum känsla, i en vådlig,sentimentalitet, som mer smickrar sinnena än: det ällvarliga sträfvandet efter den nakna, ofta lill utseendet sårande-sanningen. Nu uppträdde den mot allt framskridande i vetenskap och konst, Och motsatte sig, hindrande det kringgripande vsträfvandet efier upplysning och förnuft; åtrån att utforska det obesripliga och att deruti söka det obegripligare.x Älven ni är ateist, svarade Krumm, hastigt infallande, i det. han kastade dödande blickar på baronen. Gabriella bleknade och grefven ryckte otåligt på sin stol. Oskar drack lugot och leende sitt glas, som han i detsarama fört till sina läppar, och sva rade: Ni irrar er. Jag smickiar mig deremot, at: rätt hjertligt och oupphörligt ära Gud. Jag tackar honom för den glada. njutningen af han: gåfvor; hoaom vördar jag i den vänliga natusen, uti mina medvareiser, i alit sam wisar sig skönt och upphöjdt; och jag äraf den tanka, att jag på detta sätt bättre ärar min skapare, som Jigt bjuder mig tusen vwvälgerningar; ön om jag försvagade min kropp genom späkningar och genom böner och psalmer invaggade min själ i en sjelfkär slummer. Ja, herr kollegan, inföll nu kyrkoherden i or