Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 2

lugen tföranledt Uasperssons nyss omtalade öfvertygelse. Norman vitsordade väl Breitfeldts. uppgift, att en på fransyska språket författad roman vid berörde tillfälle legat framme i rummet, men intygade bestämdt, att Breitfeldt icke under Normans besök deruti och kunde icke påminna sig, att Breiteldt nämnt ordet dictionnaire. Hustru Andersson upplyste, att hennes broder, Flygarus Gustaf Andersson, som bodt hos henne och hennes man vid den tid, då mordet skedde, men i slutet af November månad ifrån hufvudstaden afrest till stora Schedevi socken, der Gustaf Andersson vore boende vid Ansta hyttan, icke väntades hit tillbaka; hvarjemte Hustru Andersson förklarade, det hon saknade ail anledning till den förmodan, att hbemälde hennes broder kuade ega når gon upplysning att i målet meddela. Mamsell Hellström berättade, att hon, som var boende hos Mamsell Bergqvist, Thorsdagen den 28 sistl. Oktober klockan 8 på aftonen hemkommit och först klockan 40 gått till hvila och insomnat. Uader dessa tvänne timmar hade Mamsell Hellström icke hört någon gå upp till öfre våningen, der Carlsson bodde; och hon förmodade att icke heller någon under tiden kunnat göra det, utan att höras af Mamsell Hellström, emedan hennes kammare var belägen helt nära Carlssons trappa och denna, såsom förfårdigad af bräder, alltid plägade röja steg som der trampades. Att Carlsson före Mamsell Hellström var hemma hade .hon samma afton hört af Pigan Berglund, då hon efter verkställd bäddning kom ned från Carlssons rum; men i öfrigt hade Mamsell ström icke någon upplysning att meddela, emedan hon sofvit oafbrutet hela natten till dess mördet redan var af Pigan Berg!und upptäckt. Kyparen Åman, som är boende i Mamsell Bergqvistsegendom, men i en byggning till höger om portgången, förmälde, att han, som varit hemma hela eftermiddagen den 28 Oktober och lagt sig att sofva klockan emellan 9 och 40 på aftonen, icke under . hela påföljde natt hört något buller i egendemen. Hustru Åman uppgaf, att bon först omkring klockan elfya samma afton gått till hvila, men att hon icke hade någon upplysning ait meddela; tilläggande, på serskild fråga, det hon vore fallt öfvertygad om osannfärdigheten af Broitfoldts uppgift att Rumstedt klockan emellan tio och eifva på aftonen ryckt på Meaemsoll Bergqvists förstugudörrar, emedan det buller, som af ett sådant förfarande nödvändigt skulle uppkommit, ej kunde hafva undgått att höras af hustru Åman i hennes vid porigången belägna rum. Mamsell Smedberg och Eakan Kemps ägde icke något att i målet upplysa. Utom nämnde personer hade ingen ennan, än Musikläraren Carlsson varit i Mamsell Bergqvists egendom boende. Polis-uppsyningsmannen Schwartz intygade, att Rumstedt, både då han cvhöll tillsägelse att infinna sig å anatomi-salen och under hela tiden derstädes, synts vara fullkomligt lugn och fri ifrån all förvirring eller förlåg2nhet. Myntarbetaren Holm hada väl sistförflutne sommar sett Breitfeldt besöka nuvarande bustru Rosborg i Kolmätaregränd, men att Holm, som d. 1 Oktober flyttade derifrån, icke sedermera träffat Breitfeldt. Murare-gesällen Schwartz förklarade, att ban icke varit annorledes bekant med Breitfeldt, än att denne spelat dansmusik på åtskilliga baler, och Breitfeldt förmälde, att den Schwariz, hvilken Breitfeidt inför KämnersRätten omnämnt, vore en yngling med namaet Herman Schwartz; men denna hade för flera veckor sedan från staden bortflyttat. Ynglingen Pistolsköld uppgaf, att han, ehuru 8yskonbarn med Alexander Broitfeldt, icke kände någon annan af dennes umgängesvänner än Ingeniören Kruse, emedan han efter några års frånvaro, först i medlet af September månad till hufvudstaden återkommit, samt att Pistolsköld sednast d. 24 Okt. träffat Breitfeldt. Ingeniören. Kruse hade väl åtskilliga gånger träffat Breitfeldt och äfven ett par gånger bssökt hoaom, men visste icke buruvida Breitfeldt varit bekant med Rumstedt eller Carlsson. Åldermannen Stahrenberg förklarade, att han ansåg omöjligt att en portnyckel kunnat eftergöras efter den utklippning i ett papper, som Breitfeldt uppgifvit att Rumstedt begagnat. Förenämnde personer, med undantag af Pistolsköld, aflade vittnes-ed. Breitfeldt sade sig ej minnas, att vid obduktionstillfället någon fråga förevarit om anledningarne, avarföre Breitfeldt begirt, att få låna pistolen och avarföre densamma laddades. Beremot förklarade Rumstedt, det han ville erinra sig, att sådana frågor då blifvit framställda och besvarade i enlighet med verkliga förhållandet, sådant Rumstedt detsamma här inför Rätten uppgifvit. Härefter tillsades Breitfeldt att förklara sig öfver följande motsägelser i hans vid serskilda tillfällen gjorda uppgifter, nemligen: 1:0 Att Breitfeldt vid förhöret den 13 December nästlidna år föreburit, att han och Rumstedt den afton sistlidne vår, då, efter hvad Breitfeldt ofta åberopat, men Rumstedt alltjemt bestridt, en förtroligare vänskap dem emellan utvecklat sig, gemensamt bivistat ett spektakel å Kong!. Djurgården; men sedermera uppgifvit, att de samma afton träffades först på hemvägen från Kongl. Djurgården. Breitfeldt sade sig numera icke med säkerhet minnas rätta förbållandet i denna del. 9:0 Att Breitfeldt, likaledes vid förhöret d. 43 December, föreburit, att Rumstedt, då han af Breitfeldt emottog förtroende om dennes vid flere tillfällen ådagalagda oredlighet, skulle hafva, jemte det Rumstedt omtalade att han beständigt vistats hemma hos sina föräldrar, yttrat: mitt lif har varit sig temmeligen likt, men att Breitfeldt i sina den 17 och 24 Januari afgifna skriftliga anföranden uteslutit ett sådant yttrande af Rumstedt. : Breitfeldi, som vidhöll, att detta yttrande verkligen undfallit Rumstedt, föregaf, att han i sina skrifter förbigått detsamma endast af den orsak, att han icke vore i tillfälle derom öfverbevisa Rumstedt, — Denna förklaring vidblef Breitfeldt, oaktadt han erinrades hurusom han i mårga andra omständigheter framställt tillvitelser mot Rumstedt, utan att kunna dem med någon bevisning beledsaga, 3:0 Att Breitfeldt i början uppgifvit, dels att Rumstedt, den natt då mordet skedde, förmått Cerlsson att öppna dörren till sill rum derigenom att Rumstedt ropat Carlsson, dels ock att Rumstedt genom bultande å dörren beredt sig inträde i rummet; man sedermera uppgifvit, att Rumstedt och Breitfeidt, geaom snöbållars uppkastande på Carlssons fönster, väckt upp Carlsson och föranledt honom att släppa in Breitfeldt och Rumstedt. Denna motsägelse sökte Broitfeldi, som försäkrade sisträmnda umnvpgift Var sanningsenlig, förklara