Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 2

natths I borisontel riktni2g enter futad med mynningen ned, så att ett löst inlagdt hsgel ej kunnatt biott af pistolens läge qvarbållas, vore Hr doktorj Berg icke i tillfälle att upplysa, emedan han ickelp ägde en så noggrann kännedom orm ställningen afli Carlssons hufvud i det ögonblick, då skottet aflossades; men, ehuru vittnet icke sett mynningen af såret, innan densamma af andra personer vidrör-! des, tilltrodåe Hr doktorn sig likväl kunna upplysa, att deromkring hvarken funnits krutstänk eller nå-r gra svedda ställen, vid hvilket förhållande Hr dok-!o torn ansäge det vara otvifvelaktligt, att pistolen, dåln skottet aflossades, hållits minst fem eler sex qvar-d ter lånat från Carlssons hufvud, så att krutet, som: måste hafva varit af serdeles god beskaffenhet, hua-lt nit på detta mellanrum helt och bållet förbrännas. !h — Detta sistnämnde yttrande vidhöll Hr doktorlr Berg, oaktadt ban underrättades, det Hz assessoreng af Grubbens tillkännagifvit dec förmodan, att pistolen vid dess afskjutande varit hållen tält intil!t Carlssons hufvud. s Hr assessoren af Grubbens förklarade, att hans nyssnämnde förmoden grundade sig allenast på ett! omdöme, som han hört Hr professoren Retzius. yttra ;5 men denne sednare sade sig ej minnas, att han fällt C något sådant yttrande till Hr assessoren; och in; r nan Hr professoren haft tillfälle närmare begrunda förhållandet, ansåg han sig ej kunna i denna fråga bestärama sin egen öfvertygelse; dock fann Hr profassoren det vara mest troligt, att pistolen, såsom Hr doktor Berg anmärkt, blifvit afskjuten på något afstånd från Carlssons hufvud. a Hr doktor Berg upplyste vidare, att han, vid obduktionstwillfället icke hos Rumstedt kunnat upp täcka någon sinnesaro, utan funnit honom helt och hållet lugn; dock anmärkte Hr doktorn, att han icke gifvit akt på Rumstedt förr än efter obduktionens slut, då Rumstedt redan en längre stund varit tillstädes i anatomiesalen och i rummet utanför densamma. Hr 2ssesioren af Grubbens förmälde, att han icke hört de af Möller och Meilin omvittnade samtal emellan Breitfeldt och Rumstedt. Hr advokaifiskalen Fredholm berättade, att, efter det begge kulorna påträffades i Carlssons hufvud, Rumstedt, i anledning af en till honora framställd fråga, yttrat, att han inlagt allenast ett hagel i det skott hvarmed Rumstedt laddat pistolen. Deremoi hade Hr edvokatfiskalen icke hört Rumstedt sedermera göra något sådant medgifvande, som öfvervaktmästaren Möller omtalat. I hv2d Hr advokatfiskalen Fredholm nyss yttrat, instämde apothekaren Engström för sin del. Af Kämnersrättens ordförande tillfrågades härefter samtelige nu hörde vittnen, om vid obduktions-), tillfället några sådana misstankar emot Rumstedt blifvit yttrade, som möjligen kunnat föranleda Breit-: feldt till den förmodan, att hans sedermera emotl; Rumstedt framställde angifvelse skulle vinna trovärdighet, äfven om den i sjelfva verket vore ogrundad. I anledning hära! utlät sig Hr professoren Retzius: jag erinrar mig, att någon af de vid obduktionstillfället närvarande personer i Breitfeldts närvaro anmärkte, hurusom det var otvifyelaktigt, att Rumstedt icke allenast till Breitfeldt utlånat den pistol, som vid mordets föröfvande blifvit begagnad, , utan äfven med sin patron och sin kula laddat dei skott, hvaraf Carlsson blifvit mördad.n Denna Hr professoren Retzii uppgift vitsordades af Hr assessoren af Grubbens, advokatfiskalen Fredholm och apothekaren Engström. Hr doktor Berg afiade härefter vittneseden och vidhöll hvad han här ofvan berättat, hvarefter samtlige uppräknade herrar läkare, jemte advokatfiskalen Fredholm, fingo afträda. Handelsbokhållaren Norman uppga? på frågor, att j han, på den förr omtalade balen hos vittnets fader, bokbindaren Norman, icke hört något samtal emeltan Rumstedt och Breitfeldt, ej heller bemärkt, att!. denne sistnämnde, hvilken, såsom vittnets ord föllo, . var påflugen emot nästan alla gästerna på balen, visade större förtrolighet med Rumstedt än medl; någon annan. Med Normans i protokollet för den ; 10 sistlidne Januari förekommande yttrande, al: han för två år sedan lärt känna Breitfeldt, hade Normen velat uttrycka, att han år 1840 gjort Breitfeldts bekantskap, men den skedde först i slutet af; nyssnämnde år. Då Norman den 28 sistlidne Ok: tober på aftonen var inne hos Breitfeldt och liste på de omförmälde taflorne, stod Norman icke bredvid Breitfeldts piano, utan vid den motsatta väggen, med sitt ena knä hvilande på en soffa, somj: nade sin plats under taflorna. Så länge Norman l: var qvar hos Breitfeldt förehades icke någon bädd-: ning i hans rum, det erinrade sig Norman medl; f 1 1 visshet, ej heller såg han någon hammare dit intemnas, men en äldre qvinna uppehöll sig på en tort stund derinne för att elda. Någon annan person var icke samtidigt med Norman der, och bemälde qvinna hade redan gått ut, innan Norman lf flägsnade sig. Hen gick derifrån utan uppehålll. hem till Kungsholmen och, då han kom till Nya Kungsholmsbron, erfor han af ringning i stadens tyrkotorn att klockan var sju. r 6 Kryddkramkandlaren Hyckerström hade ej heller: vid ofvannämnde bal hos Norman bemärkt Breit-! feldt inbegripen i något längre samtal med Rum-: stedt, och förmodade att Breitfeldts uppgift i denna : del saknade all grund, emedan Breitfeldt, så länge ll: dansen fortfor, varit upptagen af fortepianospelning, l: och under nästan hela den tid som åtgick för duk-! ningen till aftonmåltiden samtalade med Muraregesällen Palmborg. Enkan Lindström förklarade, att hon den 23 Oktober på aftonen klockan före sju till Breitfeldt in-i lemnat hammaren på det sätt, att Lindström, utan s att stiga in i Breitfeldts rum, genom den obetyd-s ligt öppnade dörren räckt fram sin hand och Jagt! hammaren på fortepianot. Dervid hade hon, såsom! hon förut uppgifvit, bemärkt den främmande per-4 sonen stående vid fortepianot; hon ansåg det likväl vara ganska sannolikt, att den främmande, som hade: ansigtet vändt från nämnde dörr, icke blifvit henne j! varse. 1 Hustru Caspersson påstod, att hon icke ellenast! eldat i Breitfeldts kakelugn, utan äfven bäddat hans li säng, medan den af Caspersson förr ommnämndef främmande yngling var inne i rummet; men dåjNorman detta oaktadt vidhöll hvad ban nyss uppgifvit, yttrade hustru Caspersson: jag giek in och s ut, samt minnes icke bestämdt, om jag bäddade på la samma gång, då jag eldade. . E I anledning häraf erinrade Enkan Lindström, aw k hon desto säkrare visste, att Caspersson vid ifrågajs varande tillfälle i den främmandes närvaro verkställde bäddningen, som Lindström mindes, att hon: straxt derpå då Caspersson kom ut från Breitfeldtsi! rum, förehållit henne, att detta bestyr bort uppskjutas till dess den främmarda atäganat sig. På