Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 1

ea flicka. Dess växt var hög och smärt och dess anlete, som var af ovanlig skönhet, röjde en stark och bestämd vilja. Ett rikt svart hår omslöt dess hufvud; ögonen, mörkbruna och eidiga, vo10 med ett uttryck af svärmeri riktade på den korsfäste, fuktade af längtan, bhängifvenhet och kärlek. Kring kroppen smög sig en enkel hvit klädning. Det var Gabriella, som med händerna korslagda öfver bröstet bad halfhögt: Ja, du min iörlossare, bortläggande all din herrlighet, upp: trädde du bland menniskorna, med fulla händer utbredande välsignelse, Hvarthän Din väg förde Dig, var den utmärkt af välgerningar och phvarje ny morgon kallade Dig till nya gudakptighetsverk. Du rena, oupphinneliga, gudomliga sinne gil äfven mig kraft att mer och mer afsäga mig hvarje svaghet, att hvarje min handling måtte vara välgörenhet och låt mig, likt dig, 3Öra det goda, endast för dess e3en skull. Gi Min själ kraft att hon må älska dig efter sin egen innerliga böjelse och bekämpa de hinder, som min jordiska lekamen lögger henne ivägen Du, min stora förebild, bar i öknen förbered! Dig till det höga verket som väntade Dig. Af pven mig kallar Ditt ord att likna Dig. Fast är pmin vilja att bli herre ötver den jordiska svag heten och egna hela min varelse endast åt Dig, Förlåt om jag likväl mången gång synes försagd, om köttets svaghet icke förmär följa andens vilja. Men hör äfven min löfte: jag vill icke hvinla, jag svär det vid Ditt heliga blod, förrän jag kan oinskränkt herrska öfver jordens bräcklig heter. Bort zmned all jordisk veklighet! Min frälsare led och försakadel Du bade ingentig vatt luta ditt bufvud emot och jag skulle bädda mig på ett mjukt läger? Nej, jag är ovärdig inför Dina ögon till dess jag genom lidande och försakelser kan bevisa, huru jag älskar och till pber dig i mitt hjertas djup. Gif mig din välsignelse, Du min Gud, min kärlek, mitt allt, att jag måtte bestå i den svåra striden.