Aftonbladet – 17 mars 1842, sida 3

samt, magiskt band bade slingrat sig omkring den lilla kretsen, som, snart knutet, äfven skulle snart slitas. Det föreföll Oskar nästan omöjligt att aflägsna sig och Rosa var tyst och sluten inom sig. Baronen kände i dubbelt mått det obehagliga i sin ställning; han fattade således ändtligen mod och tog sin hatt. I få ord uttryekte hvar och en sin ledsnad öfver skiljsmessan, och Oskar måste lofva att snart skrifva, samt gifva underrättelser om hvad som rörde honom. Ian tillkännagaf ej otydligt ett snart återseende och äfven Rosa lofvade besvara hans bref. Ännu en gång fattade baronen flickans hand och tryckte den med värma; deras blickar möttes, Rosas hufvud sänkte sig rodnande; men Oskar omfamnade henne och en eldig kyss brann på hennes läppar. (Forts. följer.)