Aftonbladet – 17 mars 1842, sida 1

er, af det helt enkla skälet: att ingenting fattas er. Ensgelsmannen mumlade nigra obegripliga ord på sitt modersmål. aJag vet hvad ni vill sägan, fullföljde läkaren sektmödigt. Ni anser min vägran för brist på insigter. Ni misstar er. Under de två månader oi vistats här, har jag noggrant observerat er; ert lidande är icke kroppsligt, utan moraliskt. aNej, svarade den andre tvert. aJo, jag vet det bättre, än ni sjelf; öppna ert bjerta för en vän, så kan han mihända bli er själs läkare. Nu följde en paus. aNi vill inte? Godtu, sade doktorn och steg upp långsamt. Jag ville ej af nyfikenbet intränga i edra hemligheter, utan min uppmaning härflöt från den goda viljan att bjelpa er. Han gjorde en lätt bugning och gick åt dörren. Ett ögonblick, sade Engelsmannen, öppnade sin plånbok och räckte åt doktorn en bankonot på tjugu pund. eane betraktade honom allvarsamt, tog sedeln och Jade den på bordet, med de orden: cjag bar ingenting kunnat göra för er och kan således icke fordra någon betalning. Derefter lemnade han rummet. Lord Castleeount tigzande efter honom; ingen af hans miner förändrade sig och fem minuter sednare stod han ännu i samma ställning, på samma plats. Nu ringde han. cDoktorn! sade han tili den inträdande uppassaren, Hvilken doktor befaller ers herrlighet?