Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 3

funne min klagan öfverdrifven eller tillskrefve henne en olämplig egenkärlek.n Det har ni aldrig att frukta, min fröken, sade baronen. ,Hvar och en som har den lyckan att närmare lära känna er, skall snart öfvertygas, både om er talang och om er blygsamhet. Men jag ser med smärta, att ni står midt i en verld, hvars sträfva utsida ni icke känner. Ni skall helt säkert, min bästa, på er nuvarande bana komma att göra mången bitter erfarenhet. Strid är grundvilkoret för det materiella så väl som för det andliga lifvet; ur stridande krafter utvecklar sig allt skönt och ädelt, och såsom denna strid utbreder sig öfver hela verlden, så förnyar hon sig äfven hvart belst man ser, i mindre kretsar; så är jemväl förhållandet på theatervelden, som åter bildar en verld för sig, midt i det alldagliga lifvet. Det är ett hårdt problem för er att genomföra denna strid, hvilken ofta kränker sjä!ens skönaste blommor; men gå endast modigt framåt och hölj er, så mycket möjligt är, i egoism; den är ett slätt pansar och den drägt, som mest bäres i verlden, särdeles på theatern.n Det kan jag icke, herr baron; jag är öppenhjertlig, och hvarje falskhet är mig mera motbjudande än döden. Hvad jag tänker måste jag äfven säga, och hvad jag känner kan jag ej dölan Tanten skakade förtretad på hufvudet och brummade mellan tänderna: Du får väl lära dig; du vill vara skådespelerska och kan ej förställa dig? Bästa tant, inföll Rosa, förställning behöfver den sanna skådespelaren, efter min tanka, icke en gång på theatern; de karaktergr jag framställer, måste bli mina egna; jag trycker endast min själ i den form, skalden gifvit mig. Jag lefver, jag inför mig så i den, att mitt spel, åtminstone så länge det varar, är ett återgifvande af mitt eget jag.n