Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 1

UTRIKES. RYSSLAND. Bref, ankomna till Berlin från S:t Petersburg berätta, att betydande oordningar ägt ruin bland soldaterna derstädes, och att flere stabs-officerare vid dessa uppträden tillsatt lifvet. De närmare omständigheterna vid dessa tilldragelser, och orsakerna till soldaternes missnöje, uppgifvas icke. ORIENTEN. De stora makternas representanter i Konstantinopel (med undåntag af Rysslands) hade till Porten aflemnat en i kraftfulla ordalag författad protest emot Omer Paschas utnämning till guvernör på Libanon, och yrkat, att en kristlig Emir måtte utnämnas i stället för den afsatte El-Kassim. Porten hade svarat undvikande, och sagt att Omer Paschas utnämning endast vore tills vidare. Från Syrien hade underrättelse inlupit till Konstantinopel, att så snart Omer Pascha hållit sitt intåg i Deir-el-Kamar, på Libanon, hade Maroniterne i staden och trakten deromkring uppbrutit i massa och tågat till Beirut, der de kamperade norr om staden, dock utan att hafva föröfvat några våldsamheter. Genom en deputation till Österrikiske general-konsuln p? stället hsde de anhållit om skydd emot de åtgärder, Porten vidtagit med styrelsen på Libanor. FÖRENTA STATERNA. Vi hafva förut omnämnt, att förre presidenten John Quincy Adams i kongressen presenterat en petition från Massachusetts, hvari yrkades unionens upplösning emellan de norra och södra staterna. Denna petition lärer hefva utgått från de s. k. abolitionisterne (de som yrka slafveriets afskaffande), hvilka i de norra staterna äro serdeles talrika. Kongressen har tagit petitionen mycket illa, och genom sin majoritet beslutit en skrapa åt Hr Adams, för det ban framlemnat ett dylikt dokument. Den resolution, som innefattar detta tadel, är af följande ordalydelse: Beslöts att nämnde John Quincy Adams, 1 anseende till denna förolämpning, den första af detta slag, som vederfarits styrelsen, och i anseende till det medelst bans åtgörande jöröfvade angrepp emot hans fäderneslands statsörfattning och existens, skulle förtjena att utstötas ur national-kongressen; men att kammaren anser sig utöfva en handling af nåd och mildhet, då hon inskränker sig att uttala det starkaste ogillande af ett förfarande, som är så värdigt hans närvarande ställning och föregående funktioner.