Aftonbladet – 14 mars 1842, sida 1

— heter det — faller i Eriesjön, det sydligaste och mest centrala vattnet i den stora kedjan af segelbara insjöar, som sträcker sig vidt i det inre från vår vestra gräns. Kring dessa insjöar utvecklar sig bastigt en klump af fem stora stater. Det territorium, som de innefatta, och hvilket kommer att skicka sina produkter på kanalen, består af den stora landvidd, som sträcker sig från sjöarne i norr, till Ohio i söder, och från vestra gränsen af denna stat till öfra Mississippi, och innehåller 280,000 qvadratmil. För att jemföra dess vidd med bekanta storheter, så är det 45 gånger så stort, som den del af staten Newyork, som ligger vester om grefskapet Oneida — nära 2 gänger så stort som Frankrike — och omkring 6 gånger så stort, som hela England. Det innehåller 480,000,000 acres plöjbart land, hvaraf en stor del är utomordentligt fruktbar. Under den korta tiderymden af 24 år har invandringen till detta stora distrikt varit så stark, att Ohio, den äldsta bland dessa syskonstater, nu räknar 4,400 000 invånare, Indiana omkring 600,000, Illinois och Michigan 700,000, under det att vester om sjön Michigan icke blott Wisconsin hastigt tillvexer, utan äfven bortom öfra Mississippi 30,000 medborgare redan lagt grundvalen till en ny stat. Till den grad tilltager denna befolkning,att den årligen ökar sig med ett antal, som ensamt öfverstiger den hvita befolkningen i 40 af unionens stater. Folkmängden i detta distrikt har redan hunnit till nära 3 milloner, och om den tilltager i samma proportion under de nästföljande 42 åren, så kommer den att 4850 öfverstiga 6 millioner,. — Här bafven j nu — fortfor talaren — en stor befolkning, med hvilken j skullen kunna drifva en högst fördelaktig handel. Den bor i ett frukbart distrikt, men likväl så aflägsnadt från detta land, att, såsom förut blifvit nämndt, qvartern hvete, importerad derifrån hit, måste kosta 43 till 47 sh. De kunde icke blifva sådane medtäflare, att de engelske landtmännen behöfde frukta att möta dem, och likväl kunde de blifva stora afnämare a? våra manufakturer. Jag kan icke föreställa mig annat, än att 6 millioner menniskor, bosatta på en så fruktbar jord, föredraga att fortsätta sitt åkerbruk, heldre än att öfvergifva det, för att egna sig åt manufakturer. De skulle gerna emottaga våra manufakturvaror, i utbyte mot den spanmål, de skickade oss. Det finnes icke tillräckligt mabufakturanläggningar i Förenta Staterna för invånarnes behbof. Det är icke möjligt att säga, buru länge vi skulle kunna fortfara, att med våra fabrikater förse deras tillvexande befolkning, och det är tydligt och klart, att vi skulle kuena med dem öppna en handel af det mest vidsträckta och nyttiga slag. Om vi göra det, så gifva vi vårt folk på en gång föda och sysselsättning. Man skulle då om några år få se dem, som nu lida förfärlig nöd, vara i välstånd och oberoende, lefva af sitt arbetes frukter, och förtära ett eflägset lands produkter. Männe, då allt detta kan åstadkommas, vi böra ätnöja oss med att säga: Vi häåfva i vår hand lagstiftande makten i detta land, och vi ämna begagna den att stänga handeln, att hindra menniskorna att må väl och berga sig. Observera, att om vi få en spanmålshandel med Amerika, så blir den icke lik handeln med de länder i samma latitud med oss, från hvilka vi nu kunna vänta oss import af denna vara, och hvilka äro underkastade samma klimat som England. I ett spanmålproducerande land, som sträcker sig från 36 wvll 43 grader nordlig latitud, händer det ofta, och jag tror det var fallet sistlidet år, att då vi hafva en regnig sommar och skörden hos oss blir mycket skadad, har man stark torka i den trakten af verlden. — J behöfven blott säga ett ord, och j kunnen göra godt åt millioner. Ett af de förträffligaste anföranden, som afgåfvos under den långvariga debatten, var Lord Palmerstons, förre utrikesministern i Melbourneska kabinettet. Med en öfverblick, en sakkännedom och en klarhet, i hög grad utmärkta, skärskådade han det ministeriella förslaget, och framdrog de mångfaldiga brister, som göra detsamma 1 så hög grad otillfredsställande, och 0ljenligt att åstadkomma någon väsendtlig lingring i betrycket af de nuvarande spanmålslasarne. Vi meddela här nedanföre sednare delen af Lord Palmerstons tal, i hvilket han berör ett par af de punkter, vi ofvanföre påpekat såsom hufvudsakliga brister i det Peelska förslaget. Vi taga oss friheten att serskildt fästa läsarens uppmärksamhet på den herrliga improvisation, hvarmed Lorden slöt sitt tal. , Hurudant — sade han — är väl förhållandet med Spanmålsbandeln för närvarande? Ingen dödlig är i stånd att från vecka till vecka, eller från månad till månad, säga huru han bör spekulera häri. Köp mannen var nödsakad vänta med sina spekulationer, till dess en dålig skörd höjt hvetepriset här a a ee Aa en rad re Re Ara Tan Te nen nn a