Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 2

Allmänheten skall icke utan medlidande betrakta huru dessa män, som en gång styrt land och rike, nu nödgas söka omkring i alla advokatyrens skrymslor, för att undkomma en i grundlagen, den olycksbådande 79:an, som anfallen af dem, då de sutto vid styret, hämnas på dem sedan de blifvit stötta derifrån. Denna S bjuder att banken nu, som tillförene, förblifver under Riksens Ständers egen Garanti och Vårda, så att den ostördt förvaltas efter de ordningar och reglementen R.kets Ständer gjort eller göra; den tillägger Ständerna till och med rätt att utgifva sedlar, som för mynt erkännas må. Och dermed är äfven all tvist förebygd, huruvida Rikets Ständer må äga upptaga lån för banken ech skuldsätta den. Hela bankens rörelse är ju ett beständigt skuldsättande, ett beständigt utgifvande sf obligationer mot valuta, än i myntade eller omyntade metaller, än i skuldebrel med eller utan pant elier hypotek. Tag bort en sådan bankens rätt att skuldsätta sig, och det är slut med bankens rörelse. Hvad skall man då säga om statsmän, som icke försiått detta, som icke förmått skilja bankens obligationer från riksgälden, som nödgats åse att banken till och med skuldsatt sig för denna gäld, d. v. s. för densamma utgifvit sina egna skuldebref? Hvad annat, än att de måtte känt sig mycket olycklige, då de i många herrans år nödgats åse dylika dag ut och dag in fortsatta öfverträdelser af det kongl. prerogativet. Och likväl envisades de att sitta qvar på taburetten! rm ooeeeeem———— — I går gafs för andra gången på teatern i ee T. oo aa 3 XZ Altar Anh