Aftonbladet – 11 mars 1842, sida 2

om skola bevaka alla medborgares bästa; och nan blef sålunda, såsom det ock synes af alla idningar, på det högsta slagen med förvåning, tt äfven Hr Ducos obetydliga modifikation aflogs med några rösters öfvervigt. Till och med ninistrarne sjelfva påstås hafva blifvit öfverrakade häraf. Många kommentarier och gissningar 1afva skett, om hvad som väl kunde vara anledninsen härtill, och somlige hafva till och med unIrat, huruvida det kan komma af någon fransyka nationen påkommen trötthet vid friheten, vilket sistnämnda äfven blifvit repeteradt i Mi1erva härstädes. Imedlertid tyckes saken nu småningom klara ig, och åtskilliga upplysningar, som tillkommit sfieråt, tyckas visa att tvenne anledningar verkat ill ministerens seger. Den första är att ministeren strax vid kammarens öppnande låtit det förljudas att trettio bland de deputerade under eller strax efter sessionen skulle blifva utnämn1e till pärer af Frankrike. Nu lära icke mindre in 80 ledamöter fika efter denna värdighet, och senom att skickligt underhålla deras väntan räknar man att 30 röster skola vara vanna i den ofvannämnda omröstningen. Vidare lär prefekterna fått befallning att göra, hvar och en isitt departement, ett statistiskt öfverslag öfver den ställning, hvari dep. kammaren skulle komma, genom inräknande i valkorporationerna af de valmän, som skulie upptagas enlist Hr Ducos motion; och resultatet deraf lär på de flesta ställen icke blifvit tillfredsställande för ministeren, när man tog i beräkning den förändring i majoritetens opinion, som skulle uppstå genom denna tillökning i valmännens antal. Imedlertid hade genom denna statistik äfven ett annat förbållande uppdagats, och det var, att genom samma förändring i majoriteten skulle, vid nya val, nästan alla de ledamöter i kammaren, som tillhöra den s. k. yttersta högra eller legitimistiska sidan och nu hafva att tacka de stora godsegarnes inflytelse för sina platser, komma att utgå. Detta fick ministern ej förr veta, än han lät prefekternas svar underhand kommuniceras med nyssnämnde ledamöter, som äro trettio till antalet, och hvilka, ehuru annars tillhörande oppositionen, vid första underrättelsen derom kastade sig öfver på ministerens sida emot motionen. Slutligen förestår äfven ett beslut af regeringen angående jernvägarnas riktning och fördeining, som hvarje kommun naturligtvis gerna vill bafva ledde genom sin ort, och detta har gifvil ministrarne tillfälle att disponera öfver några röster.