Aftonbladet – 10 mars 1842, sida 3

VIVIL MIL GILA UCICH ia Ddivad AUUUIE LIltfavRligt nöjsam. Hvad menar belysaren, då han med mycken pathos yttrar: aVi) få upplysa — icke åter-belysaren, ty han vetdet ganska väl förut, utan allmänkbe (ten — att ingen förändrivg af någon betydenhet fö(retages under pågående lärokurs.s Det låter ju som om jag velat, mala fide, dölja detta för allmänbeten; Imen belysaren citerar ju sjelf utur min artikel följande mina ord; avid början ef hvarje lärokurs ske icke så obetydliga förändringar, ete.n; behöfde då allmänheten denna upplysniog och jag denna förebråelse? Vidare säger han, att adet, oss veterligen, aldrig varit eleverne medgilret att bo i staden, med undantag af examensiidernan. Må vara; men för många andre är det aveterligt,, att, före 1835, flere elever hade rum i staden, samt, med allas vetskap, bodde dor under läseterminerta. Om detta aicke var medgifveln, kändt, men dock egde rum, hyems var felet? Jeg hade sagt, att aeleverne få högst två gånger i veckan begära tillstånd att besöka staden: dette tillrättavises sålunda, att ade få besöka staden bögst två gånger i veckan, men beböfva blott anmäla sig dertill hos jourbafvande repetitören,. Gerna vidgås, att skilneden är någon, men man måtie lida brist då anmärkningar, då man rider upp på dylikt. Du är samma belysere, som kallar godtycklig befrielse från en generalordres föreskrift, för eti halmstriv, Anmärkningarne, att stadgarna icke äro nog omständliga och bastämda, för att utstaka hvar och ens verkningskrets, besvaras dermed, att det icke är något fel att de äro korta, samt att mina, ur stadgarna citerade uttryck: apå sätt lämpligt pröfvas,, apå sätt öfverenskommes,. apå sätt befälhafvaren bestämmer ade ämnen, han finner sig föranlåten förelägga — att dessa uttryck icke innebära något obestämdt eller otydligt,. — Åh ja, godiycket är här bestämdt och tydligt nog. Men det var ju godtycke, som icke förefanns? Vi komme pu till det allvarsammaste af beljsa rens artikel. De: cbestämda och ofia ändrade, hade jag sagt, amedförer godtycke och slapphet, både hos stjrande och styrda, benägenheten och bruket hos båda att afvika äfven från bestämda stadgandenb, samt aatt ingenting är så omilitäriskt, som ett godtyckligt tolkande af egna, nyss utfärdade föreskrifter. Belysaren klegar öfver, att detta cicke på minsta sätt ledes i bevis, och att eanklagelserna således äro smädelser. Jag är osäker, om det icke bör hos belysaren förutsättas obekantskap med de ords betydelse, han begagnar; ty man förvånas annars öfver hans lättsinnighel att begagna ett sådant språk, och derjemte hans oklokhet, så mycket mera, som han vill gifva sig anseende af att nästan tala uti en styrelses namn. Har jag velat smäda? Mina anmärkningar voro icke äreröriga: obevisliga hade de varit högst klendervärda misstag, för hvilka jag förtjenat all den näpst, som belysarens penna, för misstagens billiga beifran, förmått; ty man kan ådagalägga godtycke och slopphet såsom befälhafvare, och dock vara en man af heder och af ära. År det tänkbart, att jag skulle hafva vågat ett sådant omdöme, utan kännedom af, att lärare, repetitörer och hundrade från Marieberg utgångna elever kunna vitsorda de factas sanming, hvarpå omdömet grundades? Är icke — för att nu styrka hvartenda af mina ord — är icke det eobestämda ådagalagdt geaom utdrag ur stedgarna, och genom i denna artikel ytterligare anförda, uppenbara brister? År icke det aofta ändrade af belysaren medgifvet, ehuru försvaradt? Ligger det icke i sakens natur, att det obestämda och ofta ändrade måste medföra godtycke; ty det obestämda måste för tillfället, efter sig då företeendo omständigheter, bestämmas, hvilket kellss godtycke; mena det såjiunda anbefallda brukas icke, såsem sig bör, efterlefvas, och kan det näppeligen, hvilket kallas slapphet hos styrda, ej beller afvikelserna, såsom sig bör, åtalas och beifras, hvilket kallas slapphet hos styrande. Att bruk förefunnits hos de styrande, att aafvika äfven från bestämda stadgandenp, t, ex. mot generalordres, genom irga eller blott skenbara (af belysaren aejserdeles strängav kallade) examina, samt godtyckliga dispenser från dem, detta är ju visads och medgifvet, ehuru det, såsom ursäkt, kallas formfrågor, halmstrån och enstaka facta? Skall jag nödgas nu ytterligare styrka bruket att afvika? Nå väl! Stadgarna börjas så: aGeneral-fälttygmästaren har i nåder befallt, att följande stadganden skola till efterföljd blifva gäliande. — Till efterföljd således! — Dessa stadgar bjuda, att, en vid inträdesexamen underkänd elev får undergå ny examen en gång inom loppet af 14 dagar. Likväl hafva innevarande kurs underkände elever (vå gånger fått aflägga ny examen, den sednare 3:De månader efter den förra, med vilkor, att då tillika visa kunskap uti det som sedan kursens början föredragits. Men stadgarne veta om sådan dispens ingenting. Bör det medgifves, och många skäl tala derför, hvarföre icke då medgifva det för alla, samt bestämma till hvilken tid det får ske? Hvarföre skall sådant vara måd för en, i stället för rättighet för alla? — Huru kan inträdesexamen få afläggas utan förutgången pröfningsexamen, eller af den som dervid blifvit underkänd. Detta har dock skett, äfven vid sednaste examen, och är tvertemo: bestämda föreskrifter. Är saken billig, så må dev tillåtas, men för alla. Är den oriktig, må den då tillåtas insen, och föreskriften upphäfvas. — Vidare tala stadgarne om 2Rställande af repetitorer, som utgått från läroverket.s Huru kan då till repetitorer förordnas sex, ulaf hvilka de fleste då icke fallbordat sina exemina, och icke alla ännu, fem månader efter nya kursens början? Har man ulgåll från läroverket, innan man aflagt alla de, äfven af siadgarne kallade ulgångsexamina? — Stadgarne säga, alt vundervisDingskommitteen skall granska de programmer som af lärarne uppgifvas, men detta har högst sällan skett; de fleste programmer äro aldrig i undervisningskommitteen föredragne, med undantag någon gång i de, för vigtigare ansedde, matematiska ämnena. — Stadgarna säga också, att undervisningskommitteen skall pröfva de förslag, som till undervisningens ändamålsenligaste fortgåing af vederböracde befäl och lärare till den iplemnas., Men har denna kommitte pröfvat de inlemnade förslag., hvarpå sednast utfärdade stadgar grundas? Nej. Har den haft sig dessa stadgar bekante förr än de voro tryckte? Nej. Äfven om stadgarne voro aldrig så förträffliga och felfria, ) så är det ju dock en afvikelse från bestämdt stadgande, att icke låta pröfva dem. Urskuldar man sig dermed, att kommittesa under förlidne sommar var upplöst, så är ursäkten ingen, ty förlidno vinter, eller ännu bättre vintern före den, lemnade tillfälle att i god tid pröfvya, på det icke, såsom nu skedde, stadgarnes trvekning måste så hbrådstörtadt ske, att ingen