Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 3

Å lett helt tjeu (tjog) må männesker. Fjalingskäre) 1. (fjärdingskarlen) va där mi, han va sun lit möt Nnaeretevvan (oä-RX ; vinp frvensej trea (uvwnavgg Sja NETA TI Ratens apgetant dä dare Munten re (red) där å torverade på en sehwalter luringe sum de kallt Lådi, men dk va lite te ty dä, så ja såa han behöfde iate se rätt möet å tajelpiska inna s1då geck så dk illsusade! sl) Du sa tro då bla ett lite te katterakane (vä I sen) mä hästa-dåcktan frå Jönseping å Kohulta sl8ubben, då lofva ja se möl dä vålie att Dok tom mente trö på att Gubbastillen inte devde -I(dugde) te, ella försto se på alt bota kreans, tur, utan bara gick å qvacksalvade i gåra, se han, män gubben har alla daa vatt mvet kynb nier (stormodig) utslängder å kreatursvuren, plhan ger dum in, stulit å hemburet, å tri slajs ötter, för si han har monga bete (gånger) vatt hos kloka Stina i Karsås sum ändå ä ej varre I (nässtan verre) än han, te mä lardare än doc,tan, fast han vu va illacker ve gubbaskråen. Nu sa ja såa de, att dändare Gödden fått se Je långar näsa hos de rika Sörsjödotera, för he? tötte möet mer um en annan lu, sum va hen ne bälter te måte än Gödde. J, sarranå, så hände dä se så, att när Gödde hämmedaan (häromdagen) va ute å skjussade för en stor trihästakaret, å kum te Sörsjö på serqvällen, så blar rade (sqvallrade) de um för humen att Sörsjödotera sällskapade m3 sin lu, då sulle Göddakräket gå i löndom i lyas (lyssna) på dum, -Imen han håde inte bätter vev än dra XY se Istöfla inna han kröp upp på dä leua (Jåsa) taket ve deres fönster, å mea så stule de stöfla för humen, å Gödde fick gå på föta (strumpJsåckorna) å ansa (se om) hästa, å ri2 bem um natta, I så va dä slut på den kumassen. Vi ha inte fått tatt i fale (tagit i färd med) mä vårninga te bety (betydligt) änvu, för Här har vatt en så oddräjelit enveten vinter, snödrevvjera ha stått jams må jasgåsstavvra (gerdesgårdsstafven) på sia ställe i sköja, (skogarnej joralappa stå sum maer (mader); men när vi slutat såsninga så sa dä Ja bli vwet te nån stellsazehet (stillhet) vet ja, minstingen (åtminstone) te hören (linet) sa lukas (rensas.) Harragås-dränga som sa vära på sprätten, klippa håret mä logg som wte sa rå (räckal fullkummelit te örena, å sena så ha de tröjer te hvadas, (hvardagslag) men fracka mä longa sköt (skörrt) åå svavve!gåla (svafvelgula) klockebann å uttsydda kravatter, um hälda (helgedagarne). Kära ha skölt (benat) hår åå långe råcka, men inga klockebann ella halskrava, tang (om icke) nån inka som ä blen änker, (blefven enkling), å sa vella stusskas ett grånn — um summartia ha de linna råcka sum ä spräcks leta sum örmaskinn å biåsslingade stursper, men låa (ullen) ä så otjännlia dyrer um höstatia, så ho kosta 7 daler marka. Ve slätta hurde ja omtalas att Höle-smeera gått in i nöckterheta, dä vålte se (kom sig) att eumma hade vatt inne i Jönseping å hört dän dare Wisslagrenen, å Bäx-sällen i Rydaholm, å en annan kär som kongen hade skeckat frå Stockhulm sum talte på körkegånga å prädiks stola! Wisslagrenen hade gått på i dumderat allra likast (allrabäst) sae de. Han se att menniskera furr i vala (förr i verlden) va heddninga å tötte möet um hästakött, män när dere övverharra förbue (förbjödo) dum te äta häs stakött, så läte de säa se å envetades inte viddare utan har te datto hullit se ifrået. Så sulle männeskera nu göra mä brännevinnet, sae han. Bäxsällen va rent falier sae de teträtta på männeskera å förhull (förehöll) dum dere supanne. Ham devvelerade å påssto att de sulle svärja, å säa se ifrå abbetitssupern, män då ste burgemästan ella um då va presidenten, dä sa ja låta vära ossagt, upp, å sae humen mett i syna att dä blir lygn, å Bäxsälten bledde så iilbärmelit gudommelit ärger att han mente att männskera ä som den förlofvade su nen, sae han, sum gick bort frå sia ejodela, å sum faren hette, sae han, senza då han lå å åte drank mä sckwina, sae han; så han va inte möet finer pået intel Dendare sum Kons gen skeckat ner hade vatt utanlans, sae de, å sett allehånna mönster å mönna de heddninga, å han mente tro på att han hört mongeddelia (mångfaldiga) dicktare säa att b:ännevinet ä cä samma sum mäkurjum — de höde grannt på talet, sae de, att han va en uttböling. Va mera de dömde se inälle um humen ä ja in te go te säa ella ta rea på, för vägnerna skällde där på slätta, så en meste sitt örenalju, men att Höle-gossare, (gossarne) hela tute ten, har allt sena de kumme ifrå nyckterheta, bleet så lea ve brännevinnet att de inte är gufför te bara töla låckta ået. A7 nåd? Grevven har gett dum hånnppenga för de sa hålla se, å blinne Hans har hullet tal å skräppt mä dum i skobyggninga. ä . Nå nu så ja så de att ja varkelien inte har läjlighet te skrivva länger; angåanes de ans dre puntera så sa vi la kumma i höj dum mä tia; I inte ä ja häller männeska te X skrivva bätter. Förlåt me mi lilla, Ja skrivver så illa Ja satt i mitt kök I dåmm i rök Å pennen va stackeot bläcket va blacket tia va kort Å ja måste borrt.s Du vell liksum du sulle las (låtsa) tro att ja dras mä giftastanka men för den delen säer ja sum burgmästan: settin go fråmme (besitta mig) bli icke dä lygn. Så inte mer för närvarandes. allt intill förvandlingen, din välförtjente au och alltid, Xx. ennen 0 red te em Rn LL mM