Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 2

kall skrilva Oiver representationsfragan, sa åre nar jag söka en plats för mina uppsatser i sjelf va Aftonbladet. Du småler. Det är en tribur likväl det: lika mycket oeh mer än någon riks dagsbänk i vårt land. Men på det att du må kunna urskilja mina meningar från andras, så skall jag tiga mig den friheten att draga ett läckstreck i bladet bredvid mina uppsatser imnan jag fortsätter tidningsposten till dig. Har du någonting att erinra bäremoi? Mot arfangementet ingenting. Hvad jag kan få att anmärka mot artiklarne, blir en sednare råga. Men då du nu en gång valt plats för dina demonstratiener, så får du ej öfverraskag om du skulle möta mig på samma stridsfält. Jag förutsäger det ej med visshet, men det kune de hända., ETT LITET FÖRSÖK ATT SÄTTA KYRKAN MIDT I BYN, eller något UR det förflutna och OM framtiden: Innan vi fortsätta den öfversigt som utgör föremålet för denna artikel, anse vi oss skyldige att anmärka ett, ehuru i sig sjelft obetydligt förbiseende uti den del af historiken öfver tidningen Freja, som förekom i sista Fredagsbladet, emedan vi icke äfver i ringaste omständighet vilja ådraga oss miss tankan att behöfva tillgripa samma, oredliga stridssätt, som Freja sjelf och nästan uteslutande begagnat, och genom hvilket hon just gifvit oss så öfverflödiga medel i händerna att kunna företaga henRes upptuktelse. Vi citerade nemligen, såsom läsaren terde minnas, en märkvärdig artikel ur Freja för den 4 Januari 4840 om reformfrågornas behandling vid riksdagen, ech visade, hurusom det råd, hvilket der gafs åt Ständerna, att icke befatta sig sjelfva med representationsfrågan och andra stora reformer, emedan det vore gränslös dårskap att irbilla sig att på någon annan väg en önskad reform skuile kunna ernås i representationsfrågann, hurusom, säga vi, ett sådant råd måste utgöra det bästa handtag som kunde lemnas åt hofvet just i ett ögonblick, då allmänna opinienen mera än någonsin var ense om nödvändigheten af en impulg från folkombudens sida i detta hänseende, då de varmaste önskningar derom blifvit yttrade af kommittenterna, och således just ifrån den punkten en dementi åt systemet var att befara, hvaremot der som vinner tiden vinner allt, och hofvet följaktligen äfven måste göra en stor vinst om det blott kunde få reformfrågorna för tilllället undanskjutna. Deremot var den gamla rådgifvarepersonalen redan gifven till spillo, och såsom man sedan såg, afgick den innan 4107 hann att användas; vid hvilket förhållande detta användande hvarken kunde göra till eller ifrån. Vi anmärkte imedlertid vid det speciella uttrycket i Frejas riksdegsplan, angående salt införa i styrelsen en ny persoral af landets utmärktaste mäns, att ett sådant införande icke berodde endast af 107 :s användande, emedan ständerna icke sätta till rådgifvarne. Härvid förekom nu i samma punkt af Aftonbladets artikel det tillägget: åtminstone hade dertill behöfts mera understöd från statsutskottsutvägen, hvilket Freja icke pförordade.s Vid detta tillägg hade vi förbisett slutet af artikeln, der det verkligen står, att för att göra em anmälan enligt 107 , förstådd till sin verkliga syftning och förskaffa densamma gehör, fordras blott att inga anslag beviljas förr än representationen ser en minister utnämnd, som verke pligen förtjenar matiomens förtroende.s Likväl förfaller härigenom alldeles ingenting af anmärkningen å vår sida. Den stärkes snarare. Ty man måste göra en stor skilnad emellan de två sakerna, att icke bevilja några andra anslag, än dej som äro yllterst nödvändiga för statsmachinene gång, eller att helt och hållet förvägra alla anslag. Det sednare är en revolutionär åtgärd och påtagligen overkställbar med vår märvarande röpresenta.; tions svaga sammanhållning. Den skulle endast kasta hela embetsranna-skaran med dess inflytelse öfver på maktens sida, oaktadt största delen af dennä annars bar ett naturligt intresse gemensamt med folkets, som också alltid är, att hafva några som sköta dess ärender ordentligt, hvilket icke kan ske, utan. att embetsmännen äfven utfå sin ordentliga aflöning, men deremot icke utesluter att hålla igen på sådana anslag, som egentligen röra de maktägande. För öfrigt hade Freja icke allenast icke nämnt någof förslag till kandidater för blifvande rådgifvare, utam anföll till och med sedermera temligen bittert just dem, som stodo i spetsen för reformerna och hvilkas bemödande man hade att tacka för det nu hyvilande representatioms-förslaget. Detta sistnämnda få vi tillfälle att tydligare ådagalägga i det följande, då vi nu komme till en revy af representations-frågans behandling ech af Frejas conduites dervid. (Forts. följer.) tt F——————————J — Dagligt Allehanda uppträdde i går med en sorts kristelig förmaning om upphörande af den polemik som uppstått mellan Aftonbladet och Freja. I anledning häraf innehåller Minerve för i dag den anmärkningen, att Notenius upp aträdt uti Degl. Allehanda, i egenskap, såsona Aftonbladet uttrycker sig, af beskedliggörare, d. Vv. s. med klockspelet och påfogelströjan, men ännu ser det föga troligt ut, att han skall kun Da någonting uträtta, Vi kunne icke annat