Aftonbladet – 7 mars 1842, sida 2

att slåss, måste gå sin fiende nära under ögonen. De begge soldaterna vände sina bajonetter emot den ursinnige grofsmeden; men denne slog undan dem med sina armar, steg in på sina motståndare så nära, som om han velat kyssa dem och soldaternas långa vapen blefvo härigenom obrukbare. De stego ett steg baklänges, för at ånyo kunna sätta sina bajonetter emot dennz björn; men Brimoire, för att hindra sådant, grer med sin venstra hand den ena soldaten i bröst. revären, så att han ej kunde gå ur stället, oct med den högra, hvari han höll yxan, högg har handen af den andra, så att denne släppte si! musköt. . Likväl stodo flere liniemän bakom de begg olycklige; och en af dem måttade sin bajonet så säkert och oblidkeligt emot Simon Brimoire att han, med ett djupt styng genom veka lifvet föll på knä och ej kunde resa sig. Men ha slog omkring sig med yxan så förfärligt, att in gen förmådde nalkas honom. Adrianne sprang fram till sin brer Colin usla gesäll! ser du icke, att din mästare stu pat?, sade hon. Hämna honom eller dö sjel du blus! Broder och syster följdes åt. Med höjda Pi kar störtade de på alla, som ville vidare inträn ga genom fyrkantens öppning. De nedstung flere utan nåd; de gingo sjelfva ut genom luc kan och började jaga soldater framför sig. Skall jag skjuta den långhåriga, vackra Ama zonen? ty med bajonetten ensam förmå vi in tet mot deras pikar och yxor! sade fen linie man till sin kamrat, och sigtade på Adrianne