Aftonbladet – 4 mars 1842, sida 2

ETT LITET FÖRSÖK ATT SÄTTA KYRKAN MIDT I BYN, eller något UR det förflutna och OM framtiden. (Forts. från Onsdaxsbladet.) Vi hafva uti Oasdagsbladet visat hurusom hofvet näst före början af sistlidne riksdag, i följd af opinionens dåvarande ställning, framför allt måste finna angeläget att kunna synas göra mnågon eitergift åt folkets fordringar på förändringar i det gamla systemet, men likväl få behålla åt sig allt det hufvudsakliga deraf, d. v. s. allt hvad som rörde både andan af regeringssättet och institutioneraa; att hofvet af sådan orsak icke befarade någonting så mycket som att en verklig oppositionsmajoritet skulle kunna bilda sig inom alla, eller åtminstone inom tre stånd; att derföre en stor förskräckelse genast väcktes vid första ryktet om någon tillämnad förening emellan några notabiliteter bland adeln i ändamål att få utskotten äfven på Riddarhuset denna gången tillsatta i öfverensstämmelse med allmänna tänkesättet i landet, och icke såsom förut endast efter hofvets diktering; att de mest ansträngda bemödanden gjordes att på förband diskreditera och tillintetgöra en sådan förening genom utmiålande af förderfliga afsigter hos åensamma, samt att tidningen Freja icke mindre än kamarillans eget blad Minerva gjorde allt hvad bon kunde för att räcka vederbörande en bje!psam hand till vinnande af detta ändamål, genom sina utfall mot grefve Ankarsvärd samt friberrarne Nordia och Sprengtporten, å emma sidan. och mot Aftonbladet och Dagligt Allehanda, i den andra. Under en så lefvande och högspänd stämning af allmänna tänkesättet och den enhälliga fordran, som kommittenterna i alla landsorter läto höra på en representationsförändring och på nödvändigheten att i flera andra fall sätta Jif och ordning 1 statsskicket, var det äfven kiart att hofvet icke kunde önska någonting högre och innerligare, än om denna ifver hos riksdagsmännen kunde afsvalas genom bibringande af den föreställningen, att en representation ingenting kan uträtta i de mera ingripande sambällsfrågorna, och att det derföre icke heller alls vore värdt för demna att lägga sig ombord dermed. Iogenating kan i sig sjelf vara falskare än denna föreställning; tv ännu aldrig har en stor reform blifvit tillvägabragt annat än till maktens fördel, der icke impulsen kommit från folket sjelf. Det blir derföre också något karakteristiskt för betecknandet af en tidnings politiska omdöme, att se huru den yttrar sig öfver en sådan taktiks fråga. Och i afseende på Frejas är det så mycket märkligare, som hon, den 3 Januari 4840 eller omkring 4 Y, vecka före riksdagens öppnande, framkom med en formlig riksdagsplan. kallad: om reformfrågornes behandling vid riksdagen af J. Jon, och ämnad att bestämdt utpeka för riksdagsmännen den linea de hade att följa. Nå väll denna plan innehöll, i korthet sagdt, just det, som hofvet ifrigast af allt måste önska, eller alt sländerne sjelfva allsicke borde vid riksdager befatta sig med några väsendtliga reformer, utan, såsom orden falla, ssedan de genom 407 :s användning infört i styrelsen en pony personal, sammansatt af landets utmärktastae amän,, borde de hes Regeringen anhålla deat pdenna måtte utarbeta och, så spart arbetena blifvit färdiga, Rikets Ständer till pröfoing vid urtima riksdag förelägga de förslag till reformer, som af allmänna ställningen angelägnast påkallas, neh deribland i första rummet förslag till en sänd2målsenlig representationsförbättring,, hvarjemte flera andra reformer nämndes. För den som ännu 9 år efter, sedan detta skrefs, och efter allt hvad sedermera under tiden passerat, tiilläfventyrs icke skulle kunna se in i det fina af detta råd, torde det förtjena nämnas till upplysning, att samma Freja-artikel, såsom motif till det gifna rådet, sökte öfvertyga sina läsare hvilpken gränslös dårskap det är, att inbilla sig at! spå någon annan väg en önskad reform skulle kunna ernås i representationsfrågan. Det här ofvan citerade uttryeket, matt införa i styrelsen landets utmärktaste män, låter visst något, men man vet att ett sådant införande icke berodde endast af 407 S:s användande, emedan ständerne ieke sätta till rådgifvarne, åtminstona hade dertill behöfts mera understöd från statsutskottsvägen,, hvilket Freja icke förordade. Nära nog komiskt är ock, att två månader efteråt, i en polemik mot Minerva, advocerade Freja just för den anmärkning vi här framställt. Således för eller emot, det föll sig ej så noga. Ailt som det nu led närmare till riksdagens sammanträdande, ökades Frejas verksamhet i sa mma besynnerliga riktning. Redan i påföljande nummer, den 7 Januari, börjades en artikel mot adelsoppasitionen, hvilken varade genom flera num. se me Nn om rg a RR AR RT RR RA KRA