Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 2

,Han bär sig åt som en åsna då han spelar på luta.. Man vill derigenom uttrycka någonting lågt, föraktligt. Hvarföre det? Jag känner många menniskor. som spela luta förträMligt, men ändå dervid bära sig åt som åsnor. Hvad har ni emot åsnorna, då ås norna, så vidt vi veta, alls icke bafva någonting mot menniskorna? Hvarföre misskänna åsnorna, då ni aldrig misskännes af åsnorna? Hvarföre skall er åsna, såsom åsna, icke kunna lika bra spela på luta, som en menniska, såsom konstnär spelar på lutan? ; Sex årtusenden af misskännande nedtrycka de stackars åsnorna, och lika länge hafva de tåligt burit sitt kors. Säg mig, om ni kan, en enda menniska, 1. ex. en äkta man, som blott ett århundrade skulle hafva burit sitt kors. — Ja, det är lätt att anse en åsna för mycket obetydlig; men ofantligt svårt att vara en ordentlig åsna. Dertill fordras tålamod, i bärdighet, ödmjukhet, förnöjsamhet. Huru många menniskor kunna berömma sig af dessa dygder? Ja, oordentlige åsnor finnas tillräckligt, roen blow få. som äro det i kött och blod, i sinne och hållning, I yttre och inre hänseende, hvilka uppriktigt, med sjelfmedvetande och seger öfver sig sjelfva kunna säga: jag är en verklig åsna. — Datta utrop innebär likamycket anspråk, som det bekanta af Correggio, då han sade: anch io sono pittore! Ännu en gång: hvad har ni emot åsnan? — Åsoorna böra till den äldsta aristokratien, de äro till och med bibliska. Huru många menniskor, med un dantag af Judarne, kunna skryta af en biblisk härkomst? Jag skall först påminna er om Bileams åsna. Hon talade, och huru talade hon? Klart, tydligt, be stämdt, som en tysk prefessor. Ack! om bara alla menniskor talade som derna åsna, så skulle veriden redan hafva kommit mycket längre. En åsna ver, vid krubban, en åsna var bebjelplig vid flykten till Eerpten, en åsna bar Herran vid hans intåg, en åsna bär vid högtidliga processioner den Helige F3drens korsbärare. Hvilkamennisker kunna. skryta af dylikt? Genom en åsnas skri förlorade Darius en slagtniog; och genom en fikonätande åsna fann en grekisk vis en glad och leende död.