Aftonbladet – 1 mars 1842, sida 2

skänka sina läppar åt berusningsdrycken, och detta vore ett föredöme, som förtjente efterföljd. Sammanträdet slöts med en inbjudning att taga det af föreningens stadgar, hvaraf vi derföre vilje nämna följande: hvarje ledamot erlägger en inträdesafgift af minst 2 Rdr Bko (hvilket är en hufvudsak, men hvarifrån fruntimren likväl äro iritagna) och undertecknar en försäkran, deri han alldeles afsäger sig bruket af destillerade drycker och förbinder sig att måttligt njuta de jästa äfvensom att i sammanefnaden söka hämma missbruket af dessa drycker. Den häremot bryter, gånge ur föreningen. En hvar eger äfven annars rätt att derifrån utgå, när han derom anmäler sig. De medel, hvilka inflzta genom inträdesafgifterna, användas till omkostnaderna för föreningens sammanträden, inköp eller tryckning af skrifter, eller på annat tjenligt sätt till befrämjande af föreningens syftemål. a— — Dagligt Allehanda har anmodat Aftonbladet att meddela sina läsare en, som D. A. sjelf med åtföljande citationstecken benämner, penfaldig) upplysning. Denna upplysning är, att vi uti den lila artikeln i går, som handlade om O. O::recension öfver Pindaros, oriktigt återgilvit den signatur, som replikanten i allebanda på samme recension begagnat, med Ox00? i; stället att det bordt vara Ox00?. Vi skynde alt efterkomma denna vigtiga uppmaning, men få tillika förklara, det vi ej rätt förstå det påföljande. D. A. kallar nemligen signatyren Ox00? för en algebraisk, begriplig form (fosmel?) men förklarar den tillika sålunda, att det skall betyda nol plus noll, upphöjdt till två nollor, hvilket, hete det ytterligare, allmänheten, om ej Aftonbladet torde fatta. Ja, hvad detsednare beträffar, så iz vi förklara, stt betydelsen verkligen är oss ofattlig Vi kunne nemligea väl nu förstå, att bokstafver x uti Ox0 skall betyda detsamma som det alge braiska teckaet XX; men deremot hafva vi alltic förut hört sägas, att detia kallades multiplika tionstecken, och att sålunda OXO skuile betyd: noll gånger noll, eller no!l multupliceradt mer noll, och icke noil plus noll, hvilket vi föreställ oss borde tecknas med O—H0. Vidare hafva v likaledes lärt, att O? icke uttrycker två nollor utan noll-två, eller qvadraten af noll. Således skul le, efter vanligt begrepp, den algebraiska formen) (formeln ?) Ox00? heta: noll gånger noll lika mec qvadraten af noll. Det är väl möjligt, att allmänbe ten ser den saken annorlunda; vi anföre endas hvad de algebraiska läroböckerna derom inne hålla. Måhända vore det imedlertid väl, att D A. höll litet vaksammare öga på sin lärde väns (medarbetare får han ej kallas, säger D. A.) ex. plikationer af sina former eller formler. At hufvudredaktören af Ailehanda ej kommit at öfverse den enfaldigax (vi upprepa bloti D. A: eget uttryck) upplysningen slute vi för säker deraf, att han i går afton bivistade spektakjet men vid den efterräkning, som utan tvifvel fö restår: den verkligt Järde vännen, vore det må. bända ej oskäligt om han tillhölles att i Alle handa litet närmare förklara sin förklaring. ee