Aftonbladet – 28 februari 1842, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Nyligen har den händelse inträffat att er person, hvilken arbetadelsom handtverksgesäll i Up. sala, blifvit häktad på uppgift afen person att nämn. de gesäll tillförne haft ett annat namn och då be. gått stöld, samt sannolikt vore rymd från någo! allmänt häkte. Han förpassades derföre till korrekt: tionshuset å Långholmen. Vid undersökning inföj polisen lärer biifvit vppdagadt att ifrågavarande person väl för 21 år sedan begått en stöld, raern derföre utstått straff, och sedan under ombytt namn fört en oklander!ig lefsad. Denna händelse, som icke är den enda i sitt slag, återkallar i minnet der ofta framstälda frågan, om samhället ej skulle vinne på att stadga en viss preskription för sin hämnd mo! brottslingar och för dessa öppna möjligheten att genom ett förbältradt uppförande blifra rehabi!iterade. Visserligen stadgar grundlagen, att konungen äger återgifva ära, men detta prerogatif hel sällan blifvit utöfvad annorlunda än till förmån för vissa personer, som genom pengar eller mäktiga relationer förmått skaffa sig en förespråkare. Dessutom innefattar en dylik rehabilitation en nåd, som beror af slump och lycka, men icke en rättighet, som på ett bestämdt sält måste förvärfvas; den ställer derföre brotslingen intet visst mål före, til: hyilket han kan rikta sin väg, förvissad, att det ligger i bars makt att uppnå det. — En dräng, som tjent sin husbonde i femton år, bade stämt denne för det han, som förlorat sin tulubb, yttrat jag har tjufvar omkring mig. I stämningen förklarade käranden att husbonden alltid uppfört sig som en hederlig busbende, hvarföre det ock var så mycket svårare att smälta sådana skymford. — Husbonden erinrade att han genast för drängen örklarat, det han med sitt yttrande ej menade hbosom, och efter något pourpalerande fann den ömtåiga tjenaren för godt att anse sig hafva vunnit tilläcklig upprättelse. meme—— sn LJ