DEN OMVÄNDE ARISTOKRATEN. I Lördagens Svenska Bi förekom någonting rätt fiffigt, af det slaget, hvarmed Biet sturdora förmår roa både sina vänner och andra. Anledningen togs af de nyligen utkomna 2 delarze af romanen Gabr:c!e Mimanso, och det föil sig genast ganska qvickt, att se Litteratur-bulletinen börja med orden: I W. Isbergs bokhandel utkomne: 40. Gabridle Mimanso — — etc. elc., hvaraf en opartisk läsare faller på den naturliga tanken, att antingen Hr Isberg utgifvit denna roman, eller att den åtminstone blott hos honom är tillgänglig, eller att, som är troligast, Biet ej anser nigon anmaf bokhandlare legitim att sälja böcker. Äfven grubblade vi litet på nummern 40, men insågo snart, att Biet bör numrera sina blunders, för att hålla reda på meriterna och kunna citera dem, när fråga blir om sammanskott vid en blifvande bolgsstämma. Nu komma vi deremot till det, hvaröfver vi föllo i en starkare förundran, innan vi slutligen insågo den djupa, den förborgade meningen. Huru är det väl möjligt, tänkte vi, att Svenska Biet kunnat skänka Gabrit!es författare så utsökta loford, som dem, hvaraf dezna recension öfverflödar? En liflig egendormligbet, rask teckning, irtrossant gruppering, mjuk och skär teint, starkt individualiserade karskterer,, och slutligen en hel mingd mästerskap, — går det an för B.et, sade vi till css sjelfve, att låta den till och med namngifne författarer, Hr Almqvist, besitta sådana egenskaper? en herre, som af Biets koryfeer hbvarken saknat hat eller förföljelse? Under denna besynnerlighet anade vi genast tillvaron af någon mycket klok och lurande jesuito, någon fintliz, ;mefistofel sk lönmirdare, af folksgoda ramn och rykte. Vi fortforo att läsa. Att Sv, Biet förklarade Hr A. hafva förvridna åsigter om ,iktenskap och samhälle, funno vi af Biet icke blott förlåtligt, Men tillbörligt; och vi hoppas med otålighet, det Biet ej måtte länge vppskjuta med sin fullkomliga och g:undliga vederläggning -an-principenn, hvertill det har så i;lle, när det en gång eter löfte nåterbok; en återkomst och rv Diet blifva lätta. Kur att inhomta, det B got rörande och iat i skildringen af en ceourtisane, en Louison eller Julienne, offret för en bögvälboren barons nöjen, och slutligen under bulevardstriden af sjelfva sin äl