Aftonbladet – 28 februari 1842, sida 1

Gannerons förslag, var mera böjd att förkasta hvarje reform-projekt, än att företaga någon allvarlig pröfning deraf. Hr Remusat hade nyligen med rätta anmärkt, att restzurationen fallit, emedan hon varit obenägen för äfven den minsta reform, oeh med smärta hade man sett Juli-regerirgen beträda samma bana, hvarifrån hona blott en gång med heder afvikit, då hon förkunnade amnestien för politiska meningar. Hans (Hr Ducoss) förslag vore lika nyttigt som tidsenligt och nödvändigt. Det vore bättre att frivilligt göra valmännen en koncession, än att låta dem fordra henne. Det närvarande förslaget vore icke nytt, utan hade flera gånger gjorts Kammaren. Juryn vore en makt af stor betydenhet, till hvilken landet öfverlemnat att afgöra om medborgares lif och egendom. Ganska oriktigt hade vallagen ställt jurymännen under valmännen. Godsoch penningearistokratien hade aldrig räddat ett land, och alla aristokratier måste blekna för talangens aristokrati. Han citerade ett ställe ur ett tal, som Hr Humann hållit under restaurationen, och hvari han förklarat det för ett slags cynism att vägra valrätt åt institutets medlemmar, officerare vid armeen och flottan, notarier m. fl. Slutligen erinrades han, att bans förslags antagande endast skulle vara uppfyllandet af det löfte, som 4830 års karta gilvit. Ministern, Hr Duchate!, tog sedan till ordet för att visa, det förslaget vore onödigt, emedan valmännens antal unde: dexnu bestående l2gstifthingen sedan år 4831 ökats med 30,C00. Underskrifterna på petitioner om valreform samlades för öfrigt genom intriger och mindre lofliga medel. Af dessa och flera andra skäl satte sig regeringen emot förslaget, Vid postens afging uppsteg Hr Dufaure i tribunen, hvilket väckte stor sensation. Det siges nu, att de politiske fångarne på Mont St. Michel icke gjort något försök till flykt, utsn ett uppror. Närmare detaljer saknades : likväl. Prins Ernst af Hessen-Filipsthal, som för värvarande befinner sig i Paris, säges hafva för afsigt att begära prinsessan Clementines hand. Man vet dock icke om detta är något mer, än blott en förmodan. PORTUGAL. Öfver början till händelserna i Oporto och således till den hvälfning, som just nu håller på att ske i delta land, meddela tidningarna följande detaljer: Den 48 Januari erhöll man i Oporto medelst telegrafen, den nyhet, att f. d. justitieministern, Hr Costa Cabral, dagen förut lemnat Lissabon, för att begifva sig till förstnämnda stad. Genast församlades en talrik folzxmängd att: emottaga honom, emedan han äger stor popularitet i Oporto, der man anser honom som det konstitutionelia systemets fastaste stöd. Folket väntade FIl4. 5 om aftonen, då man ändtligen blef förvissad att ångbåten ej skulle anlända den dagen. Icke desto mindre stannade en betydlig del af de anseddaste invånarne natten öfven i Foz, för att andra morgonen vara till hands vid åpgfartygets ankomst. KI. 6 syntes detsamma och kl. 9 förkunnade slottets batterier för Oportos invånare det ministern landstizsit. Stadens gator hade fyllt sig med en tätt hopträngd folkmassa. De civila och militära auktoriteterna, äfvensom de förnämsta invånarne, begåfvo sig honom til! mötes och beledsagade honom under folkets stormande glädjerop till Lapu-kapellet, der Dom Pedros hjerta är bisatt, och som Hr Costa C3bral förmodligen icke utan afsigt valt, att förrätta sin andakt. Vid hans inträde i kyrkan, emottogs han med fletfaldiga vivatrop. Den i kapellet placerade militäårmusiken spelade Pedro-hymnen och drottningens hymn. Efter förrättad bön drog sig ministern undan i sitt hus, hvarest stadens auktoriteter och rotabiliteter uppvaktade honom. Den 20 Januari begaf sig ministern jemte sin familj, till teatern, som till hans ära var praktfullt eslärerad. Den talrika och ly sande församlingen helsade honom med enthusiastiska glädjerop och begärde drottningens bitd och konstitutions-hymnen. Dess fordran efterkoms. Då sången var slut, steg ministern upp och ropade ett lefve! för drottningen, friheten och Portugals befriares minne, hvari åskådarne med den yttersta liflighet instämde. Efter första akten begärde publiken flera gånger konstitutions-bymnen, och framropade sångerskan Cayoso, som sjöng flera verser, syftande på kartan, hvilka öfversvämmades med en störtflod af bravorop. Samma scen upprepades under hvar och en af de följande mellanakterna. Vid skådespelets slut belsades ministern med ett nytt lefve, och följdes hem af en talrik folkhop med brinnande facklor. Ögonvittnen försäkra ett sjelfva Dom Pedro vid sitt triumferande intåg i Oporto ej emottogs med större högtidlighet, än den nuvarande chefen för den Lissabonska kamarillan. BELGIEN. En Hr Gerard, vän af dena aflidne general Buzen, har utgifvit en broschyr till denne generals rättfärdigande emot de beskyllningar, hvilka i offentligt tryck blifvit framställda emot honom: att han skulle hafva deserterat ur Fransysk krigstjenst och sjelf dekorerat sig med Hederslegionskorset, utan att hafva dertill biiivit utsämnd. Äktheten af de dokumenter, som Ur Gerard framlagt i denna broschyr, har blifvit -officielt bekräftad. En Biisselsk tidning försäkrar, att så godt som ingen olikhet fiones emellan den sednastafslutade traktaten emellan Holland och Preussen om Storhertigdömet Luxemburgs inträde i Tyska tullföreningen och den förra traktaten, som Konungen i Holland vägrade att ratificera. TYSKLAND. I ett bret från Berlin af d. 46 dennes heter det: Ifrån Polska gränsen erfor man, att stridigheterna och krigsscenerna vid gränsen emellan Ryssland och Preussen antagit ex hetänklig karakter, Den åter förhöjda Ryska tarviffen bidrager lika mycket till förbiltring, som det råa sät! hvarpå fredliga menzgiskor, hvilka tillfälligtvis eller ovetande öfverskrida gränsen, misshandlas, fändgeolaa ant Lasfirac af IA MM La At mm mm nr r—O—O XT —— mm om ro mo .