är. Detta yttrande följdes af en blick, hvars ljufva iunerlighet på det mest öfverbevisande sätt talade mot dess sanning. Derefter vände hon sig till mig och sade med eit skalkaktigt leende: Genom min herre känner jag min herre bättre än ni måhända tror. Axel har åtminstone den förtjensten att ofta tänka på sina vänner. Men är allt det sannt, som han berättat mig om er, så..-.. Hvad då? inföll jagSå är ni intet stort bättre än han, fortfor hon, smidigt undandragande sig den omfamning som Axel påbegynt. Men om herrarne vilja dricka the här nere, skall jag gå att besörja deroxa. Inte så ogalet! utropade Axel, ;men, Fanny, låt äfven bära ned en butelj champagne, dagen till prydnad och könet till ära, Med en vänlig nick och en ännu vänligare blick skyndade hon ut. Jeg såg efter henne. Lätt som en sylfid sväfvade hon öfver bron och utefier sandgången, som hennes lilla fot knappt syntes vidröra. Derefter vände jag mig till Axel, som mäkta förtjust njutit af samma syn, tryckte hans hand och sade på gedieget kadettspråk: Ett kosteligt juvelskrin, bror! Du måste vara f—n så lycklig Ja, f—n så lycklig ! upprepade han lakoniskt; men i hans öga läste jag långt mera verklig sällhet, än den hela fosforisternas här, med sin tjusning, och berusning kunnat uttrycka. Sedan skrattade vi båda rätt hiertligt åt vårt kuriösa sätt att uttala värman af våra känslor, men kommo snart åter in på det outtömligaste af alla ämnen: våra ungdomsninnen. Huru myc