Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 2

Vid: hvilken tid hade jag anbefallt Oifverstelöjtnanten att för mig presentera Officerskorpsen ?, Klockan half fyra — svarade den åldrige mannen med dof, kufvad röst. Hon är nu tie och en half minut öfver. Sådant är försummelse, och jag befaller Öfverstelöjtnanten att framdeles iakttaga mera punktlighet. MH st Förlåt, Herr Öfverstel — sade OÖfverstelöjtnanmten, med qväft raseri upptagande sitt ur — min klocka fattas ännu en och sju niondels minut i half. Ofverstens små ögon sprutade eld, då han svarade: Jag trodde mig ej för en så gammal militär som Öfverstelöjtnanten behöfva upplysa. att min klocka är den enda som kan gå rätt. Men var nu graciös och börja presentationen! Öiverstelöjtnanten, som således snöpligen såg sig befriad från obehaget att hålla tal, begynte nu med andra Majoren och gick hela vägen nedåt. Öfversten helsade blott med en nästan omärklig nick på de djupt bugande, men fixerade så mycket skarpare de presenterade individerna, och anmärkte tidt och ofta minsta fel på deras uniform. Än voro stjernorna på epåletterna ej öfverensstämmande med ritningen, passepoilerna på underkläderna än för breda än för smala, än var en häkta på den röda:kragen ej igenknäppt, än halsduken af svart siden, då örderna föreskrefvo Mmörkblått o. s. Vv. Anmärkningarne måste emottagas med tystnad, ehuru man såg tydligt missnöje öfver detta föga grannlaga uppförande i alas blickar. Men då turen kom till Löjtnant! IT... alt presenteras, och denne gjorde en buging, nästan lika omärklig som Öfverstens nådia nick, sade den sednare, efter en lång skarp nönstring, med mer än vanligt hväsande röst: Hur kan Herrn bära en sådan värja? Löjtnant H... teg. Det började att rycka i Öfverstens tunna läp-l,