Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 1

slukat bela nationens arbetsförmåga, förutom den som oundgängligen var af nöden för risfältensodling. I Rangun bar man bygt temporära palsts för konungen och hofvet, försett dem med förgyllningar m. m.; men det enda som egt bestånd äro de vidsträckta befästningarna, hvilka blifvit uppkastade rundt omkring staden, och till bvars inauguration konungen synes hafva ankommit, ehuru de på långt när icke så fort skridit, att de kunde slutas under hans viste!se derstädes. Handelsklassen i Molmein, hvilken synes hafva varit bättre underrättad än autoriteterne, hade redan för sex månader sedan skickat en adress till guvernören, hvari de bedt honom inställa krigsrustningarna, då ingen fara hotade från Birmanernas sida och den oro, som förorsakades af flottans utrustande och besättningarnes förökande, störde handeln; men man trodde icke på dessa föreställningar. Dessa beständiga bekymmer öfver afsigterna hos hofvet i Ava utgör ett ganska tryckande bibang till besittningen af Tenasserim. Provinsen sjelf betalar för närvaraxide sin administration oeh begynner gifva något öfverskott. År 1840 afkastade den 4300 L. St: och civilförvaltningen kostade 3900 L; men Birmanernas grannskap gör det nödvändigt att hålla en garnison, hvilken under vanliga år kostar 130,000 L. St.; omkostnaderna deremot för de anstalter, som gjordes detta år, stego till åtminstone dubbelt så mycket, Det intryck som engelska flottan framför Raugun gjorde på Birmanerna, skall hafva varit bögst lifligt, i:synnerhet soma de sjelfva företagit sig att bygga ett krigsskepp, men icke kunde verkställa det. Det stora behofvet af skepp, som kompaniet rönt under de sednare åren, har förmått det att betydligt utvidga flottan och nyligen bar befallning ankommit, att öka officerarnes antal från 100 tlil 448. Ett antal yngre personer, hvilka för det mesta utgått ur härvarande skolor, halva stiftat ett sällskap till förbättrande af tillståndet i Indien. Från sällskapet utgå artiklar i en temligen häftig anda, hvari det beklagar att de infödde äro skiljda från allt inflytande på lagstiftningen. Men dessa artiklar äre dock vida moderatare än de inhemska journalerna i Bombay, hvilka äro uppfyllda med höga deklamationer mot Engelsmännens tyranni, isynnerhet i religionssaker, och i jemförelse med dem prisa det mahomedanska väldet. Kompaniets regering är dock dem tolerantaste, då den mahomedanska deremot var den intolerautaste; men -derföre att understundom en Perser eller Hindu omvänder sig, elier -en Europå slagtar en ko, skulle man tro att all religionsfrihet försvunnit. Landtbrukssällskapet har från Liverpool erhållit bugnesamma underrättelser om lin och ullpreduktionen, som sällskapet här infört; linet stod till 40 — 45 L. St. per tons och bättre vara kunde afyttrats fill ännu högre pris. Inhemskt lin är i allmänhet högre uppskattadt, än det som fås efter belgiska frön. Utlen från öfra Indien af bastarder efter Merinos och landtfår har betalts med 4ö pence pr skålpund, men af rena landtfår endast med 5 14. Det är iekd: omöjligt att inom en kort tid en betydlig ull export härifrån kommer att ega rum, då öfre G-ngesdalen synes vara ganska gynnsam för den blandade racen. Odlingen af Carolina ris har gjort framsteg i Bengalen; det är betydligt förs delaktigare för export till England än det bengaliska, och synes efter hittils gjerda rön vara mera gifvande, så att de indiska landtegendomsegarne begynna ifrigt eftersöka Carolina ris till utsäde. (Slutet följer.) ——— ———