Aftonbladet – 23 februari 1842, sida 2

af de män, som predika denna grundsats, och låtom oss se, huru han lefver i enlighet dermed; ty hvarje predikans förnämsta skönhet ligger dock i dess praktiska utöfning. Låtom oss gå att spisa hos honom klockan sju om aftonen, då han kommer ifrån Öfverhuset, der han nyss nedtystat lord Radnor med ropet: Gör er icke genom spanmålsinförsel beroende af utlänningen! en uppmaning, som naturligtvis ifrån Torybärkarna besvarats med oändliga: hör! hör! Vid inträdet genom hans port, som kanhända öppnas af en utländsk betjent (skratt), stryker ni af edra skor på en rysk hampmatta. Gör er ej beroende af utlänningen! Ni går uppför trappan och in i visitrummet, der trampar ni på en turkisk matta. Gör er icke beroende af utlänningen! Mylord kommer emot er, klädd till måltiden. Han bär en frack efter sednaste Parisermodet, af sachsisk ull, tillskuren af vår odödlige Stulz, och i bröstet en kråsnål af en indisk diamant, infattad i mexikanskt guld. Vidare strumpor af kinesiskt silke, skor af korduanläder, och ett förträffligt Genåver-ur, som säger honom, att ni infunnit er ganska punktligt. Nu pre: senterar han er för mylady, sin fru. Hon kommer er till mötes; öfver hennes sköna panna syajar en strutsfjäder, och strutsfjädrar växa ju i våra tjädrars stjert i våra skogar. Ikring damens svanhals slingrar sig ett perlsnöre från Ceylon; kring dess skuldror fladdra Brysselska spetsar och hennes band fläktar med en spansk solfjäder. Jag kunde gå vidare och tala om Pariser-snörlif och andra hemligheter, som kallas efter staden Paris eller andra utländska orter, men det vill jag ej göra. Låtom oss nu gå till måltiden: den serveras på ett bord af vestindisk mahagony; terrinerna äro af Meissner-porslin; sköldpaddorna, som gåfvo den smakliga SOPP2an, kommo från Camana — skada, att icke sköldpaddor betala någon progressiv tullafgifti — Nästan från alla fat dofta utländska kryddor och en fransysk kock har tillagat läckerheterna; den delikata tungan