Aftonbladet – 23 februari 1842, sida 2

lefva, undantagande några få gudfruktige, hvilka skola börja det tusenåriga riket, fullt af sällhet och frid. Sjelf tar Svenarums-flickan ej emot några skänker, men tillåter folket gifva något obetydligt åt hennes anhöriga; hvadan gummorna aflasta matsäckarne, gubbarne tömma plånböckerne och drängar och pigor hitta på hvarjebanda små gåfvor. Allmänheten antingen tror flickorna vara af Gudi, som de sjelfva påstå, ager vet den icke hvad den skall tro. Få äro de; som häri ej se något underbart, höra någon Guds röst till menniskorna. Nästan hvar och en tror eller bäfvar. De äro dock rädda för läkaren, som de anse hafva genom laxeroch kräkmedel drifvit den Heliga Anda ur Hjelmseryds-flickorne, hvilka nu mera tiga helt beskedligt och liksom skämmas för sitt fordna uppträdande. i