Aftonbladet – 23 februari 1842, sida 2

UTRIKES. NEDERLÄNDERNA. Under Konungens i Preussen vistande i London skickade Konung Wilhelm dit sin finansminister Rochussen och en annan dignitär, Baron van Heckeren, för att invitera Konungen att taga hemvägen öfver Haag. Fredrik Wilhelm vägrade. Dagen derpå förklarade de båda Hol!lländarne sig autoriserade, att afsluta en traktat om Storhertigdömet Luxemburgs biträde till Tyska tullföreningen. Detta verkade; Konunsen i Preussen har besökt hofvet i Haag, och Luxemburg tillhör nu Tyska tullföreningen. STORBRITANNIEN. Vi hade ämnat, att af Sir Robert Peels tal i spanmilsfrågan meddela vira läsare ett sammandrag; men sedan vi hunnit genomgå de 6 spalter roed peiit-stil, som detsamma upptager i Morning Chronicle, finna vi att det verkligen är så torrt, så fullt af sofismer, ech i allmänhet af så föga intresse, att vi icke anse oss böra besvära våra läsare med en utförligare expose af detsamma. Vi skole blott upptaga ett par af de satser, Sir Robert lägger till grund för sitt förslag, och derefter meddela siffran af de nya tullbestämmelser, han vill sätta i stället för de nu gillande. Sir Robert ville icke neka, att nöd fanns i lardet, men tillskref den naturligtvis helt andra orsaker än spanmålslagarne. Det var tillvexten i fabrikernes antal, gynnad af aktie-svindeln i bankerne och den lätta tillgången till kredit, som först ökat fabrikaterne, och sedermera hade afsältningen blifvit hämmad genom krisen i Förenta Staterna, kriget med China samt de krigiska utsigterna år 1840. Det vore i Sir Roberts tanka ett stort misstag, att tro nöden bland de arhetande klasserna blifva afbjelpt genom spanmålslagarnes uppbäfvande. MHäröfver utbredde han sig ganska vidlyftigt, och argumenterade under den förutsättningen, att det skulle hafva blifvit påstådt, att all nöd och allt elände skulle försvinna inom arbetsklassen, så vida de nu gällande spanmålslagarne upphäfdes. Men detta påstiende är sjelfskapadt af Peel; ingen kan vara så enfaldig, att han tror allt ondt kunna bjelpas genom spanmålslagarnes upphäfvande. Sir Robert ansåg alldeles oundgängligt, att landet, iafseende på den förnämsta mnödvändighetsvaran, icke gjordes beroende af utlänningen, att således ett skydd borde finnas för det inhemska åkerbruket, och att ett sådant vore i alla klassers intresse. Han föreslog icke detta skydd för att skaffa possessionaterna dryga arrenden (visst icke !), endast derföre, att det vore allas intresse, att ett sådant skydd funnes. Genom en hop siffror sökte Peel sedermera visa, att Engelsmannen, 0aktadt hans bröd är dubbelt dyrare än Preussarens, förtär mera hvete än denne, och dessutom konsumerar mera kaffe, the, kött och salt än Preussaren, 0. sS. v. Förslaget till de nya tullbestämmelserna per quarter hvete meddelas här nedanföre, och för att lätta jemförelsen emeilan den föreslagna tulEST Te UL eg rs IE TR a DR TTK Er a TT RNE RE 7 NER Rn NN SV