Aftonbladet – 21 februari 1842, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En insändare i Svenska Biet berättar or ett skandalöst tilltag att störa sammankomstern i engelska kapellet vid Grytgjutaregränden. Fredags åtta dagar sedan, vid bibelförklaringe i engelska kapellet, infunno sig), berättar insär daren, aåtskilliga, som det tycktes, bättre man: personer, hvilka, under oljud och härmninga försökte ofreda den lärare, hvilken för tillfällc förrättade tolkningen af bibeln, Hr Roseniu: och en ibland dem hade den näsvisheten at sittande framför honom, på allt sätt söka bring honom ur koncepterne. Vid utgången ur kyrka: anfölls och ofredades en ung bättre fru, genor oanständiga tillbud af dessa personer, sem för sökte qvarhålla henne. Halfdöd af förskräckels kom hon omsider lös från dem och hem till sit hus. Det är mycket beklagligt att begreppen or det skydd, en till gudaktighetsöfningar församla menighet eger tillgodonjuta, kunna hos någoi Vara så förvända, alt ett gäckeri af så grof art som det här berättade, inträffat. -Imedlerti synes det oss icke väl betänkt, att insändare vid detta tillfälle vidrör Hr Scotts anfall mo svenska folkets goda namn och rykte i Amerika liksom skulle det på något sätt ursäktas af de nyssnämnda uppträdet; den ena skamlösheter ursäktar ej den andra. Snarare hade insändarer bordt fästa uppmärksamheten derpå, att mar för berörde lagöfverträdelse till en del torde hafv: att tacka Hr Scott sjelf, som icke dragit i be tänkande att alldeles sätta sig öfver all respek för det folks ära, seder och tro, hos hvilket har slagit upp sin andliga butik. Sannolikt hade för öfrigt det öfverklagade oskicket icke kunna! inträffa, om Regeringen låtit uttryckligen kungöra, att Hr Scott och Studeranden Rosenius egde rättighet till serskilda bibelförklaringars eller gudstjensters hållande äfven på söcknedasarne, hvilket ej tillåtes i de andra kyrkorna : nufvudstaden. åtminstone ej för andra än prestvigde. När man betänker de många och stora nskränkningar, författningarne göra i Svenska undersåtares rätt till gudaktighetsöfningar, den stränghet hvarmed dessa författningar blifvit handhafde samt de många föreskrifter och inskränkningar, hvarigenom vårt eget presterskap bindes till en viss ritu3, så kan man ej förbise pehofvet af en noggrannare bestämmelse om vidden af den Engelska församlingens förmåner berörde hänseende. Det är nemligen ingen emlighet, att en mängd mindre underkunnige ersoner icke riktigt veta om Engelska kapellet nåste anses för -en riktig kyrka och sammanomsterna der för riktiga gudstjenster, och det ulgära språk allmänheten der någon gång får öra, bidrager icke heller att skingra denna föriilelse.