Aftonbladet – 21 februari 1842, sida 3

Carlstad expedierat sex serskilda familjer, af hvijka tvenne bestodo af 40 personer: Se här tidningens egen berättelse derom: Vår nye stadsfiskal, br Andersson, har under marknaden visat ewt berömligt nit att renhålla gatorna och att rensa staden från skojare. Dessa trägne besökande i alla marknader, och som till det mesta lära bo i. Östmark, äro ursprungligen Ziguenare, till hvilka lösdrifvare sällat sig, och eftertrakta i marknaderna en familie hvarjebanda både nytta och nöje. Hr Andersson har emedliertid varit obeveklig för deras både böner och förbannelser, och konvojerat dessa herrskaper, det ena efter det andra utom tullen och ett stycke bortom Sandbäcken. Så lära 2:ne familjer Wigardt, bestående af 40 personer, blifvit expedierade, en dito Friman, Hägerbeck, Österman, Ruhm m. fl., hvilkas namn kunna vara intressanta nog ait känna. Som vi icke hafva någon kännedom om de ifrågavarande herrskaperna, så kan det också icke falia oss in att lägga oss i hr stadsfiskalens embetsnit, som vi tvertom och, på Wermlandstidningens ord, taga för gifvet att hafva varit ganska berömligt. Vi taga oss derföre endast riheten att till berättelsen foga föjjande anspråkslösa frågor: Hvad förstås egenttigen med skojare? år det, enligt Svensk lag, förbjudet för någon, som antingen är hemma i länet och der känd, eller såsom resarde försedd med pass att vistas på en frimarknad, och har en stadsfiskal i detta hänseendet större rättighet, än konungen efter 16 . Reg. formen, att någon från ort till annan förvisa?s Om vidare undantag härifrån får göras för skojare, äro då alla sådana deruti inbegripna eller får den välklädde skojaren vara underkastad samma rensningsprocess som den fattige? Dessa frågor kunde måbända vid tillfälle besvaras; men vi reser vera oss än en gång mot den misstydningen al våra frågor, såsom skulle de innefatta något annat än en önskan om upplysning, i synnerhet huruvida de der familjerna, begått några förbrytelser, som berättigat stadsfiskalen till sin summariska process.