Aftonbladet – 21 februari 1842, sida 2

mm RRRTRRERRRRRRRRREERRRERRRRRRRRRERERERREREERERERRRRRRRRRRRRFREE—EREE—TEEE———— —— sve blott på henne vid detta tillfälle, tänk äfven på dig. på migl terigen dröjde svaret och ännu längre än förra gången, slutligen sade hon med sakta men ganska lugn och bestämd röst. Var trogen Erik mot din första kärlek, jag tänker på dig — och på henne — var trogen — det är mitt råd — jag tänker också på mig, Erik — var trogen mot hennel Månan var ännu höljd af moln och jag kunde icke se hennes ansigte. Gud vet bäst hvad jag svarade. En mörk förtviflan omtöcknade min själ. 5 Du älskar mig icke,, sade jag till slut, ,då du kan så lugnt försaka mig, det är ock derföre bäst att vi skiljas, äfven om inga andra band fästade mig. Brist på kärlek är nog för att åtskilja — detta aflägsnar mera än allt annat — Då jag stormat ut, hade iag styrka qvar att säga henne ett evigt farväl. Hon svarade mig icke ett ord; men höll min ena hand omsluten. Hon lät den slutligen falla! Orden ville icke mera fram på min tunga; men anden bar sitt trots och sin smärta på spänstiga vingar. Slutligen skyndade jag från henne inåt skogen — ju mörkare ju bättre; jag hörde henne ropa mitt namn, men jag stannade icke, förrän jag förlorat andedrägten och icke mer kunde stå upprätt. — Säg, Erik! var jag för hård? — — — Återkommen till mig sjelf och till besinning, befann jag mig helt nära förstaden . Ehuru det redan var helt sent, syntes ännu ljus inågra fönster, jag gick in på ett värdshus, der jag begärde skrifmaterialier och sökte en räddning