Aftonbladet – 21 februari 1842, sida 1

klockan 8, hör ni, precis på slaget (drar upp fönstret). Se så ja då i Guds namn, kör! — Fryser du, min pulla? — ha igen kappan — hvad har du i knäet der? Åh Gud, förlåte mig, ir det icke en blomsterburk i Lara. eEn hyacinth, pappal Patronen. sEn hyacinth! — kasta bara ut den genom fönstret; skall du sitta och förkyla dig för det der skräpet? kasta ut hennels Lara. oNej tack, pappa. Det är inte minl Patronen. Inte är det min, det är allt: hvad jag vet. Eriks måhända? Lara. Nej, för pappa tycker icke om den, det vet jag, icke heller Erik. Patronen. Då är det Alls? Lara. oRätt gissadt. Erik. sAhblx Fjerde brefvet. Erik W. till sir Richard O. Alea est jacta! — svart! — förloradt, allt, allt förloradt. Ett kallt stål bar gått igenom mitt :bjerta och stannat dess slag; det har stelnat; i mitt bröst, i mitt hufvud är natt: aSolen i mitt lif är slocknad, Bara mörker rundt omkring. Har jag giort orätt? döm sjelf, Richard? Mina sinnen äro för orediga ävnu, mitt förstånd för mycket skakadt för att kunna se föremålen stilla; dedarra i bitarna af den brutna spegeln — det är så förvirradt derinne, det blöder som ur tusende sår. Säg, Richard, var jag för hård? — döm, om du kan fatta, hvad jag i min själsförvirring skrifver. Jag sade dig att jag skulle pröfva henne — henne, som jag älskar med tillbedjan, hun blott