Aftonbladet – 21 februari 1842, sida 1

ONA RENEE ENN SKAF RE ERS ERAN kan, såsom återbelysaren påstår, bevisa stor ömtålighet i frågan — eller huru har han läst sin taktik, om han tror, att man frivilligt vänder sin ömtåliga sida till strids? Ej heller har återbelysaren rätt deri, att vår afsigt varit att bibringa allmänheten den öfvertygelsen, att allt vore väl bestäldt med militär-undervisningen i riket, likasom vi icke — afsigten förutan — kunnat föranleda en sådan öfvertygelse, ty då man ådsgalagt att vissa anklagelser äro falska, har man icke med detsamma bevisat, eller kunnat anses bevisa, att alla andra äfven äro det. i terbelysaren går härefter att samla en efterskördoe af inkonseqvenser vid vår militär-ufidervisning — hvilket, i parenthes sagdt, efter vanliga rättsbegrepp skulle förutsätta, att han också vore en al såningsmännen — och vi nödgas erkänna, att skörden beklagligen ej blifver ringa, likasom vi medsilva, att hans artikel, rik på ord, ej heller är fattig i sak, så vidt den rörer militär-undervisningen i al!mänhet. Men vi få erinra honom, hvilket för öfrigt icke kunnat undgå hans uppmärksamhet, att det egentligen var Mariebergs läroverk, som vår belysning alsåg, och det är också på dess område, som vi nu vilja möta honom. Vi medgifva, i förbigående, att vi dela hans tanke rörande bristen på öfverstyrelse för rikets samtlige militära undervisningsverk och erkänna den brist på enhet i åsigter och administration, som deraf uppstår. Bland de uppräknade följderna omnämnes, att läsningen vid Marieberg icke är fri, utan bunden af stränga kontroller, m. m., och vi vilja blott upplysa allmänheten, hvad vi ganska väl förstå, att meningen dermed icke är att kländra denna stränghet vid Marieberg, utan endast att framhålla den emot det olika systemet vid Carlberg, och dermed förevisa en inkonseqvens i åsigterna öfver undervisningen i allmänbet. Äfven häri kan återbelysaren på sitt sätt hafva rätt, äfvensom onekligen deri, att orsaken till en sådan polaritet i åsigter ej kan ligga i — Carlbergs-sjan. . Sedan öfvergår återbelysaren till Marieberg serskildt,för att antyda, att äfven der inkonseqvenser i föllt mått förefinnas. Han börjar med: När skall Marieberg, såsom läroverk, blifva hågorlunda färdigt ? oeh ahförer, såsom anledning till frågan: Vid början af hvarje lärokurs ske icke så obetydliga förändringar, så väl i undervisning, som i disciplinära grundsatser. Om nu dessa förändringar alla gå i samma riktning; så innebära de ju inga inkonseqvenser, och om de tillika äro verkliga förbättringar, så skadar det ju ej att de äro betydliga? Återbelysaren uppgifver väl ej hvilka förändringarna äro, eller hvilka han företrädesvis menar, hvarföre det ock är svårt att granska dem; ty hvilka vi än välja, så träffa vi förmodligen ej på dem ban åsyftat; och alla, sedan låreverkets stiftelse, hinna vi ej upptaga. Vi skola Imediertid redogöra för de vigtigaste, rörande undervisningen, hvilka också äro de, som följt bastigast på hvarandra. I ändamål att pröfva elevernas framsteg, verkställas under loppet af föreläsningarbe så kallade repe: tit:oner eller förhör i serskilda, på förhand bestämda, afdelningar af hvarje ämne. Till och mej under den lärokurs, som slutades 4835, medförde dessa repetitioner icke något ansvar, om eleven än visade sig dervid äga aldrig så bristfällig eller till och med iagen kunskap — åtminstone var ingen följd föreskrifven. — Under den påföljande kursen (1835—1838) voro repetitionerna förenade med ansvar, på så sätt, att om-repelilion ålades, 1 händelse af: bristande kunskap. Bestod eleven ej heller i den, erhöll han en anmärkning, hvarefter han likväl var fritagen från ytterligare om-repetition i samma afdelning af samma ämne. Tre anmärkningar skilde honom o0vilkorligen från läroverket, så framt icke alla tre voro i samma ämne, i hvilken händelse det berodde på Undervisnings-kommitteens pröfning, att bestämma huruvida han fick stanna qvar eller ej, och i förra fallet vilkoren derför. Vid om-repetitionerna fördes protokoll af läraren, jemte en annan dertill förordnad person, i likhet med hvad vi, i vår förra artikel, omnämnt såsom föreskrifvet vid examina, och en bestämd qvot utgjorde vilkoret för approbation, men vid repetitionerna berodde det omedelbart på lärarens omdöme, huruvida eleven var approberad eller ej. — Under kursea 1838—4841 gällde samma föreskrifter, i afseende på repetitioner och om-repetitioner, som under den föregående, med den skilnad, att då en elev erhållit en anmärkning. föreskrofs ytterligare om-repetition, med påföljd af approbation eller ytterligare anmärkning, tilldess att eleven antingen var approberad eller kommit i ofvannämnde kategori af tre anmärkningar. Slutligen vid början af nu pågående kurs tillkom, att protokoll, enligt ofvaastående, äfven skall föras vid repetitionernaå, oci en viss qvot fordras för approbation, samt att på vissa tider under kursens lopp medium skall tagas för hvarje elev, af de vid repe