Aftonbladet – 19 februari 1842, sida 1

SE UR RR Re RR RER länka tillbopa det förflutna och det närvarande. Jag bes!öt således att invänta patronen. J:g blef införe ; ett förmak, der jag tog plats i en fönsternisch, hvsrest stodo några blomkrukor, samt tog mig en bok att fördrifva tiden med tills värdens återkomst. Jag hade icke sutit rätt länge förrän jag hörde en dörr från ett af de inre rummen sakta öppnas. Jag vände mig hastigt om och blef varse en flicka, nej, ett andeväsen var det helt visst, ty så tysta och så lätta voro hennes rörelser. Den smärta figuren rörde sig af och an i rummet, likasom hon sökt någonting. Laman brann dunkelt och hon märkte mig troligen icke. Det låg någonting så smidigt, så andetärt i hela hennes väsen, att det nu icke är mig möjligt att beskrifva det intryck jag erfor af denna syn. Det var icke en af dessa raka, stela fisurer, som man finner uppträdda öfverallt i salongerna och ännu oftare i mode-butikernas fönster — det var något enkelt, något vildt, at! jag så må säga uti hennes väsende och form, som i det knappa ljus jag nu såg henne, gaf någonting sällsamt förtrollande åt hennes uppträdande, något liknande en vision. Alil ropade slutligen flickan och skyndade fram till mig. Jag satt tyst som en andeskådare, hvilken fruktar att synen, som tjusar honom, skall vid första rörelse eller ljud vika undan och försvinna. Långsamt lade hon sina båda händer på min ax och såg mig an uppmäcksamt och så nära, att hennes varma andedrägt fligtade på mitt ansigte, och nära, helt nära. Af fina, mörka bågar krönta, rörde Tyå svarta 5003, no, tå solar sie. Med ömhet blickande, med blyghet hvältde. vAI:I upprepade hon ännu en gång, och tilla: de med ett obeskrifligt vekt och godt yttryck 3 rösten: hvad du är god, som gått den långa vägen, som kommit hit för min skull! — du har ju kommit för min skull? Gud allena vet hvad jag svarade men ne