Aftonbladet – 18 februari 1842, sida 1

UTRIKES. EN BELYSANDE DEBATT I FRANSKA DEPUTERADE-KAMMAREN. (Slar från gårdagsbl.) Hr Billault reserverar sig mot denna sistnämnde beskyllning. Han har icke påstått något annat, än att pärskammarens domsrätt blifvit utsträckt öfver sina gränser, att hon på sådant sätt var farlig för landet, att man noggrannare borde bestämma begreppet om en attentat, och i sådant hänseende kunde han nämna flera kabinettsledamöter, som hyste helt och kållet samma mening. Jemväl hr Isambert protesterade och hr Portalis, ledamot af xungliga domstolen, instämde med honom i den åsigt att det icke gafs någon embetshemlighet, sådan sigillbevararen menade, att det, strängt taget, icke alls fanns någon dylik, emedan det tillhörde advokater och parter att taga kunskap om akterna, ja, hän förklarade till och med, att om han bland dessa sist: nämnda upptäckte ett factum, hvarigenom en ministers ansvarighet komprometterades, ansåg han sig färbunden, att icke allenast derom underrätta sine kolleger inom domstolen, utan äfven att tillkännagifva saken från tribunen. I öfrigt bekräftade han hvad hr Billault. sagt om brefvet från generalprokuratorn i Riom, med det tillägg, att sigillbevararens lära skulle förstöra det heligaste i verlden, rättvisåns skipande, genom vanstäslande af juryns vä sende.x Nu utbröto åter häftiga exklamationer från venströ sidan. Hr Lafitte: Det är afskyvärdt, det är ärelöst! Hr Coambolle: Det är ett verkligt erganiserad! juridiskt lönmord. Andra fråga: achvar dokumentet fanns? Ty för att producera en sådan ankla: gelse, måste man ega beviset i händerna. Hr Isambert svarade att han läst brefyet. Hr Martip, som åter uppstigit i tribunen: Om en embåtsman, under-utöfningen af sina funktioner erhåller kunskap om något allvarsamt faktum, böj ban meddeladet åt regeringen, icke åt offentligheten Då en talare försäkrar sig hafva läst ett dokument är det svårt att säga honom, att det ej existerar eller att han orätt förstått det. Hvad jag kan säga är, att jag ingenting vet derom. Det kan hända er minister, att ett bref undgår honom; men hvad har sjelf skrifvit måste han veta. Jag försäkrar nu, ati hvarken prefekten i Puy-de-döme fått något uppdrag af mig, rörande jurylistans bildande, ej heller gene: ralprokuratorn, för att fördröja någon process. Hr Isamberts utfall vill jag icke närmare karakterisera. Det skulle af dem synas, som om en sigillbevarare befattade sig med allebanda ränkor, för att åstadRR Ae AA Mo RA