Aftonbladet – 17 februari 1842, sida 2

IMISIBv SVARS (Kort efter det Herr Expeditionssekreteraren Richerts utlåtande i hemmansklyfningsfrågan blifvit meddeladt i detta blad för den 26 Januai, vÖ jade Svenska Biet deröfver anställa en följd uf reflexioner, som genomgingo sex serskildta summer, och hvaraf slutet först vid förra vec ans utgång meddelades. Sällan, om niågonsin hade man sett så mycken okunnighet och så mycken pretention förenade, som i dessa Biets reflexioner, i hvilka dumheten och högfärden vexla sioa idger och samråda, för ait till despoismens fromma ytterligare öka den klass af medborgare, som sakna eget hem och regeras med tjeastehjonsstadgan och lösdrifveriförfattningar. Vår afsigt var alt draga fram denna bireaktionen; syndabekännese ioför en större publik än Biets, och att deråt meddela den aflösning, som bigten förtjente; mea hruti hafva vitillen del biufvit förekomne af författaren till utiitandet, Hr Es peditiosssekreteraren R:chert sjelf, som funnit för godt att i en till Biet insänd artikel tillrättavisa Biets oveienhet om bestående förhållanden. Deana tillrättavisning följer här nedan, men med den anmärkningen i parenthes, alt, enligt hvad de synes af tiden för posternas gång till Lidköping och åter, och hvad Redaktionen jemväl känner af en serskild uppgift, Hr Richert icke haft del af mer än de tre eller fyra första artiklarna i Bie och förmodligen ansett det vara slut med dem då svaret skrifvits. — Viönske och hoppas så!edes, att Hr Richert äfven må finna sig föranlåten att yttra något i anledning af slutet, de sista två artiklarna af Biet, som innefattar det mest eyniska af allisammans, en riktig koncentration eller slutpunkt af dessa godtyckets, inskränknipgarnes, privilegiernas, tvångels, statsförmynderskapets och menaniskoföraktets trångsinnade läror, som byggt sig ett bo i bizupan.) Händelsevis har jag kommit att läsa de an märkningar, som varit införda i Svenska Biet, mot mitt i Aftonbladet nyligen intagna yttrande om hemmansklyfning och jordafsöndring från hemman. Jag vill icke börja någon egentlig strid med anmärkaren. All strid bör hafva till syftemål fred eller förlikning. En sådan kan icke äga rum emellan mina tänkesätt och dem, som predikas i Biet. Men jag har ansett mig böra lemna en och annan förklaring i ämnet, på det de, som tilläfventyrs tänka lika med mig, icke måtte förvillas af Biets utflygter. Dessutom har jag velat säga Biet, att jag icke fästat den vigt vid mitt ifrågavarande yttrande, att jag sjelf begärt dess tryckning, vare sig i Mariestadsbladet eller i Aftonbladet. Det var min embetspligt, att afgifva detta yttrande. Ifrån den stund det inkom till kommittn, tillhörde de: offentligheten, den jag hvarken söker eller skyr. Det stöter på löjlighet, när man talar om en gammal landtdomare, att göra honom till en theoretiker, som vant sig att deducera allt ur allmänna filantropiska grunder och som blott studerat Sverge, dess egendomligheter, dess folklif och nationella förhållanden, på sin skammare.s Med ringaste kännedom om det embete, domare på landet utöfva, måste man begripa, att de äro verkligt praktiske män, de der icke hvila uti sina kamrar, utan från årets början till årets siut lefva just ibland sjelfva folket, hvars egendomligheter de således dagligen hafva för ögonen, under det de oupphörligt sysselsättas med undersökning och utredning af de fö. hållanden, som i folklifvet förekomma. Detta visste också regeringen ganska väl, då den för ordnade, att alla landtdomare skulle vara sjelfskrifse ledamöter i kommitterna om hemmansklyfning och jordafsöndring. Kammar-studenter hade den nog att tillgå på närmare håll, I mina uppgifter om svenska hemmantalet, erkänner jag alldeles icke något misstag. Man behöfver icke vara, som jag, född och uppfödd på landet, eller hafva der utöfvat domareembete i många år, för att kunna vitsorda hemmantaiens ojemnhet. Den visar sig för en hvar, som egnat någon — vare sig aldrig så liten — uppmä ksamhet åt andra delar af landets kulturförhållanden, än Biskötseln. Mitt yttrande skrefs, icke för män af denna sednare kulturgren, utan för dem, som, lika med mig, ägde kunskap om sakens rätta sammanhang; och till dem kunde jag tryggt vädja i hemmantalsfrågan. Såsom ytterligare upplysning får jag nu tillägga, att i Skaraborgs län finnas hemman af samma natur och inom samma by, af hvilka det ena är 3 a 4 gånger större och bättre, än det andra: här finnas hemman inom samma socken, af hvilka det ena ger lika god besutenhet på 1,3, som det andra på 4: jag känner hea rusthåll inom samma gäll, af hvilka det ena har 48 tunnland jord och det andra nära 4000 tunnOA ff EA oooooooe Mm AA mm