Aftonbladet – 16 februari 1842, sida 3

beck omtalat, skulle hafva yttrat sin förtrytelse deröfver, att Breitfeldt icke sedan nästlidne Augusti månad blifvit emottagen hos Norgren och hennes 8yster, med hvilka Breitfeldt för ungefärligen ett år tillbaka genom Mamsellerna Lundberg och Schierbeck blifvit bekant. Norgren tillfrågades om hon visste huruvida någon förtroligare bekantskap ägt rum emellan Breitfeldt och Rumstedt, men svarade att hon derom icke ägde någon kännedom; dock hade Norgren vid ett tillfälle hört Breitfeldt yttra, att: Rumstedt vore en mycket hygglig gosse. Om Carlsson och Rums stedt varit bekanta kände Norgren alldeles icke. Artisten Sjöstrand förmälde, att han aldrig sett Breitfeldt mer än en eftermiddag, omkring 8 dagar före mordet, då Sjöstrand, vid ett besök hos enkan Lindström, på hennes begäran gått in i Breitfeldts kammare och uppehållit sig der en kort stund i Breitfeldts sällskap, medan han och Sjöstrand drucko kaffe, som af Eakan Lindström dit inbars. Under tiden hade någon person gått förbi på gatan, bvarvid Breitfeldt sprungit fram, öppnat ett fönster och ropat något namn; men Sjöstrand mindes icke detta och hade icke eller gifvit akt på den förbigåendes utseende. I öfrigt hade Sjöstrand icke någon upplysning att meddela. Drängen Blomqvist intygade, att han klockan omkring 8 en afton några få dagar efter mordet, då Blomqvist skulle hämta vatten uren brunn i Bibelsällskapets hus, funnit trenne, i kappor med uppslagne ståndkragar klädde karlar stående på Kungsholmstorget nära porten till nämnde hus och hört en af dem yttra till en annan: Gå in på gården och begif dig upp till Rumstedt. Då den tilltalade förklarat att han icke med säkerhet visate hvar Rumstedts kammare var belägen, hede han fått till svar: ;vi hafva ju visat dig hvar trappan är; och om vi höra något buller eller någon smäll derinne, skola vi bevaka porten, så att du slipper ut, men om du får höra något buller här ute, så bör du skynda tillbaka. Huruvida någon af dessa karlar begaf sig in i huset visste icke Blomqvist, men, då han efier uträttadt ärende gick hem åter, stodo allenast tvenne af dem qvar på torget. Påföljde afton hade vittnet, jemte drängen Nordqvist, ställt sig ien port midt emot bibelsällskapets hus, för att utforska, huruvida nämnde personer skulle återkomma samt klockan emellan 9 och half 40 bemärkt trenne karlar, som efter vittnets förmodan, varit desamme han sett aftonen förut, men af hvilka nu blott en varit klädd i kappa och de andra begge i surtuter, infunno sig på torget och att en af dem gick in i huset, dock hade han snart återkommit, då en af de på torget qvarstadnade hördes hvissla, hvarefter de alla tre begifvit sig fram den gata, som ledde till tullen. Breitfeldt yttrade, att han icke kände anledningen, hvarföre de af Blomqvist omvittnade karlar sökt Rumstedt, men förmodade att deras ärende möjligen varit, att hjelpa honom med undanskaffandet af de från Carlsson tillgripne klädespersedlar, hvilka ännu icke tillrättakom mit. Rumstedt försäkrade, att han saknade all kännedom om nämnde karlars ärende, hvarjemte Rumstedt, på framställda frågor, svarade, det han icke mindes hvar han uppehållit sig Thorsdagen den 21 Oktober, då Rumstedt, enligt Breitfeldts af den förre bestridda uppgift, skulle hafva besökt Breitfeldt; att en hos Bokbindaren Norman anställd lärling, hvars namn Rumstedt icke med säkerhet erinrade sig, men om hvars inställelse härstädes han till en annan dag ville besörja , hbemtat det vin, som Breitfelt och Rumstedt den 26 i samma månad hos den sednare förtärt; samt att Rumstedt ej kunde tala något främmande språk, derom han tilltrodde sig kunna åstadkomma bevisning, genom intyg af flere personer, bland Rumstedts förtroligare umgängesvänner. Breitfeldt förklarade, att han i sistnämnde omständighet icke betviflade Rumstedts uppgift. Enkan Lindström upplyste, att Breitfeldts fortepiano, medan Breitfeldt bodt hos Lindström, varit stående vid den vägg, som skiljde Breitfeldts och Flodins rum, nära fönstret, men att de enda taflor, som funnits i Breitfeldts kammare, varit upphängda på den motsatta väggen, eller den som utgjorde skilnaden emellan kammaren och portgången, samt att å dessa taflor funnits underskrifter på något främmande och för Lindström okändt språk; hvarjemte enkan Lindström, som, enligt hvad protokollet för den 3 Januari innehåller, berättat, att hon den 28 Oktober på aftonen sett en okänd yngling vara inne i Breitfeldts .rum, och vid utgåendet derifrån hört samtal dem emellan på ett främmande språk, nu förklarade, att hon vid berörde tillfälle blott hört tre eller fyra ord yttras af den ene bland nyssnämnde personer, men icke hört den andre svara härå, samt att det väl icke förefallit Lindström, som dessa erd upplästes, men att hon likväl icke kunde bestrida att den förklaring, Breitfeldt afgifvit i anledning af Lindströms vittnesmål i denna del, möjligen vore riktig. Hustru Casparsson, som instämde i enkan Lindströms uppgift, att pianot och taflorna haft sina platser vid motsatta väggar i rummet, förklarade, det hon icke bemärkt, att den af Lindström omnämnde yngling vid ifrågavarande tillfälle betraktat taflorna, men förebar nu, att han stått med ansigtet vändt emot dem; dock, sedan hustru Casparsson blifvit erinrad, hurusom detta förebärande vore stridande emot hvad hon förut uppgifvit, yttrade Casparsson, att hon icke med säkerhet mindes denna omständighet. Målet uppsköts nu till Måndagen den 7 Februari, kl. 40 förmiddagen; hvartill samtlige i dag hörda personer förständigades återkomma, att afhöra protokolls-justering, och åtskillige andra skulle kallas, hvilkas namn ej torde här behöfva upptagas. Till Redaktionen af Aftonbladet! Man anhåller, att genom Aftonbladet få framställa den temligen allmänna förundran, som räder deröfver, att Öfverståthållare-embetet för polisärender ej låtit publicera hvad som förekommit vid den undersökning, samma embete utan tvifvel förehaft, i anledning af den timade olyckshändelsen med aflidne