Aftonbladet – 16 februari 1842, sida 2

nen, som så omisskänneligen värdigats välsigna våra gemensamma bemödanden. Lycklig af Norriges välgång, är Jag skyldig den Allsmäktige, som krönt Mina bemödanden med framgång, den djupaste tacksamhet, och Norriges folk den tillfredsställelse, som dess kärlek och trohet Mig beredt. Norrige framställer ett i häfderna sällsynt föredöme af ett, genom naturen föga gynnadt land, under århundraden utan politiska garantier och utan sjelfständig ställning bland nationerna, hvilket ännu, för 28 år tillbaka, med bekymmer öfverskådade sit penningeväsendes, sin handels och sin offentliga förvaltnings osäkra tillstånd, men som nu intage: sitt rum såsom en af de lyckligaste bland oberoende Stater. Jag har förutsett det mål, som Rike! kan och bör uppnå. Vägen dertill är banad. Norrige skall, såsom hittills, framgå till allt högre utveckling, om det fortfarande lyssnar till den röst, som upplyser folken. Starkt genom medborgerlig samdrägt. icke mindre än genom föreningen med Brödrafolket. verksamt i sina näringsförhållanden, skall Norrige med förtroende till sin ställning och följande de grundsatser och känslor, som hittills vägledt nationen, tryggt kunna emotse en framtid af lycka och lugn, som tillfällig motgång icke skall förmå rubba. Jag anropar Försynen, att uppfylla Mina oaflåtliga böner för de förenade Rikenas väl! Den Berättelse om Rikets tillstånd, som nu skall blifva Eder förelagd, omfattar endast trenne år; men den bär stämpeln af ett regelbundet framskridande. hvilket utgör den säkraste borgen för så vä varaktigheten af redan uppnådda fördelar, som för framtidens förhoppningar. Vårt penningeväsende lemnar intet öfrigt att ön. ska; men en noggrann undersökning kräfves, om och huruvida icke handelns, åkerbrukets och öfrige näringsgrenars fortfarande utveckling påkallar et förökande af Bankens fond. Med de fördelar, som äro en följd af penninge representativernas så märkliga förbättring, att dess: stundom äro begärligare än silfver, förenar sig de! förmån, att vi utan svårighet, eller serdeles upp offringar, skulle kunna icke allenast albörda vå offentliga gäld, men tillika bestrida Statens samtlig utgifter, under kommande trenne år, utan att nöd gas åter påbjuda Landoch Köpstads-skatten, hvil ken, sedan år 1836, icke längre betungar de skatt dragande. Jag har delat den allmänna sorgen öfver der olycka, som drabbat Trondhjems urgamla stad. Jag lyckönskar imedlertid Norrige att ega en inrättning som kunnat förebygga en hel stads undergång, oci Jag har med innerligt deltagande bemärkt de pro af menniskokärlek och välgörenhet, som vid dette tillfälle lagts i dagen. Förlusten är visserligen be: tydlig, men, fördelad på mängden af egendomar blifver den mindre kännbar, och skänker till vederlag den tröst, att hafva framkallat verksamt bistånc åt ett stort antal tacksamma medborgare. Jag skall i förening med Eder, söka att, genom alla de mede som stå i vår makt, underlätta indrifvandet af der serskilda Brandkontingent, som denna sorgliga händelse gjort nödvändig. Stor-Thinget skail sjelf kunna bedöma, med huru ringa uppoffring Rikets hjelp. källor dertill öppna tillgång. Jag hoppas. att, på ett för de tvänne Brödra folken tillfredsställande sätt, kunna uppfylla de önskningar, som framställdes af det år 1837 församlade urtima Stor-Thing; men verkställigheten skall möj ligen kräfva en närmare undersökning från Mir och de båda National-representationernas sida; ty det är icke allenast på det närvarande, men ännt mer på de båda förenade Rikenas sjelfständighe och framtid, som uppmärksamheten bör oaflåtliger rigtas. Jag har med samtlige främmande Makter under: hållit de välvilliga och vänskapliga förbindelser som ett öppet och redligt förtroende framkallar oct befästar; och det är för Mig en tillfredsställelse at kunna tillägga, det Jag från Deras sida mottagi försäkringar, att Mina tänkesätt af Dem motsvaras I kraft af Grundlagens 74 . förklarar Jag här med Norriges Tionde lagtima Stor-Thing öppnadt Förenen Edra kraftfulla bemödanden för Fädernes landets sanna väl! Himlen skall då välsigna Edr arbeten, och Eder åldrige Konungs och medborgare erkänsla skall blifva Eder skönaste belöning! Jag förblifver Norriges Stor-Thing med Kongli Nåd och ynnest välbevågen. Gifvet Stockholms Slott, den 29 Januari 1842. CARL JOHAN. Fredr. Due. Det enda märkliga i detta tal är H. M. Ko nungens yttrande om de unionella förhållander na, att verkställigheten af de önskningar Stor thinget af år 1837 yttrat derom, möjligen skal kräfva en närmare undersökning från Konungen och de båda National-representationernas sida. — Hvar och en kan likväl inse, att detta ej gälle om riksvapnet och flaggan, hvarom Regeringe! utan tvifvel kan, utan anmärkning från d Svenska Ständernas sida, ensam besluta. De uppskof, som härutinnan ytterligare kan inträffa kommer således i vår tanka endast att styrk erfarenheten om den svårighet, systemet tycke hafva att komma till slut med någonting, son sträcker sig utöfver de s. k. kuranta frågorn för dagen. — Öfverståthållare och Macgistrat har, unde