Aftonbladet – 15 februari 1842, sida 3

på hemvägen, misstog sig den skjutsande — i anseende till ett uppkommet töcken — om rätta vägen och körde ned uti ett strömdrag; men, stående bakpå slädan, kom han lätt upp på isen. I anseende till den tillknäppta fotsacken, blef det honom likväl omöjligt att hjelpa upp de i slädan sittande. Efter starka nödrop anlände deras båda männer, i spetsen för en mängd folk, som det lyckades att upphjelpa de nödstallde; men redan hade lifvet utsloc:nat hos en af dem — Fru Alm — dess älskvärda, lefnadsglada själ hade redan flyktat till högre regioner ifrån den nyss så lycklige — nu tröstlöse mannen — ifrån sörjande och klagande vänner, efterlemnande en några års son till minne af en alltför kort, men oförgätlig, äktenskaplig sällhet. (Samlaren.) Lycksele den 24 Januari. Tidigare än förut varit vanligt, börjades och slutades den så kallade Stormarknaden härstädes. Den blida väderleken, som en längre tid äfven här fortfarit, inverkade oförmånligt på varupriserna. Så betaltes icke mer än 5 Rdr för ett Lispund smör, det lägsta pris, som man på ett decennium kan erinra sig. Då smör är ortens hufvudsakliga exportvara, anser fjällnybyggaren sig hafva gjort en dålig marknad, när denna vara betalas litet; men vid en större tillförsel, som denna marknad egde rum, godtgör väl varumängden i det närmaste prisnedsättningen. För öfrigt gällde här en tunna tjära 6 å 6 !; Rdr, ett lisp. talg 6 ,? Rdr, renstekar 4 Rdr paret, renskinn 2 å 3 Rdr st., räfskinn 7 å 8 Rär st., ett timmer gråverk 7 Rdr, storfågel 4 !, å 4 ?, Rdr paret, bjerpe 42 sk. st., ett lisp. dun 8 å 40 Rdr, ett lisp. torra gäddor 3 Rdr, ett lisp. färsk sik 4 !, Rdr, allt riksgälds. Endast dessa varor aflåta ortens innevånare, med undantag af hvad som fordras till utbyte mot salt, lin och hampa, samt andra oundvikliga hushållsartiklar, skulle öfverskottsmedlen kunna användas till betäckande af de skador, som återstå ifrån missväxtåret. Spanmål var ej synlig på marknaden och ingen behöfde derom göra beting eller sluta köp. Det som under marknaden ådrog sig den största uppmärksamhet och satte alla i häpnad och förvåning, var ett rysligt mord, som blifvit begånget på den nyss förut slutade marknaden i Åsele. Så sällan dylika händelser förut inträffat i vår ort, desto mera bafva de nu blifvit föremål för allmänhetens förskräckelse och allvariiga betraktelser öfver en så sällspord djerfhet, som man finner hos mördaren vid detta tillfälle. . En ung boande ifrån Anundsjö socken i Ångermanland hade begifvit sig till Åsele marknad, för att köpa hästar. Han hade redan tillhandlat sig flera sådana, då en person inställer sig och utbjuder em häst, som han uppgifver sig hafva i ett båthus på andra sidan om den, straxt invid marknadsplatsen belägna elfven. Till detta ställe förfoga sig då båda, men vid förbigåendet af prestgården, der mördaren tjente som dräng, ingår han som hastigast och medtager en hammare, och när de framkommit till båthuset och bonden Jon Svensson dit skulle inträda, ställer sig drängen Olof Salomonson bakom sin följeslagare och ger honom ett så hårdt slag med hammaren på hufvudskålen, att han faller sanslös ned, hvarefter den förre med knifstyng i halsen fullbordar mordet och frånröfvar den mördade hans med hafda penningar. Detta allt sker midt på ljusa dagen vid en vag, der folk nästan ständigt passerade. Också gaf detta anledring till mördarens upptäckande. Några personer som sett Jona Sverisson och Olof Salomonson tillsammans gå öfver elfven, kunde härom ge upplysning och efter häktandet erkände den sistnämnde inom kort sin förfärliga missgerning, bvaröfver han fortfar att yttra den djupaste sorg och ånger. . Utom ransakning, angående detta mord, hölls vid sele Häradsrätt nu jemväl undersökning om ett annat, som föröfvades några år tillbaka, men mördaren är ännu, i brist af full bevisning, på fri fot. Lägger man härtill det dråp, som Lappen Sjul Anundsson i Åsele sommaren 4840 begick, då han i feberyra afdagatog sin svåger och sitt eget barn, så år det verkligen farligt nog, att vistas i en ort, der slika bändelser så ofta återkomma. Åtminstone böra Wederbörande hafva ett vaksamt öga på Sjul Anundsson, som blifvit frikänd och till hemmet åLersänd. (Alfv. o. Skämt.) — Uti Westeroch Norrbottens Läns tidning N:o L för detta år omtalas med mycket beröm en ny oruksanläggning, Fredriksfsrs, några mil från Umeå, som är inrättadt för 2:ne stängjernshamrar, med 460 ilnars damm, blåsmachiner helt och hållet af jerh och metall, samt alla takstolarna på smedjan af stångern. Notisen härom nämner icke hvem, som haft iufvudomsorgen om denna anläggning; men vi hafva hört, att det skall vara Hr Bergmästaren Ekenstam.