Aftonbladet – 15 februari 1842, sida 3

bighet för Svanberg, att hos Kämnersrätten anmäl dvad han egde att upplysa, derå. Owen svarat, a! han för sin del ansåge dessa upplysningar vara a mindre vigt, enar Svanberg icke. urskiljt ifråga komne 2:ne karlars ansigtsdrag och således ick tilltrodde sig att kunna igenkärna dem. Sedermer hade Svanberg nästlidne Måndags morgon den 2 dennes blifvit uppkallad till brukspatronen Owen kontor, der boktryckaren Rumstedt då befunnit si och under förmålan att han, at en till namn ick: uppgifven skomakaregosse hört berättas hvad Svan berg ä verkstaden omtalat, tillfrågat honom hva ban i saken egde sig bekant. I anledning af ser. skild framställd fråga, förklarade Svanberg, det har icke bemärkt, att den från porten utkommanrde per sonen haft någon röd kant på sin kappkrage. Breitfeldt upplyste, att det hus, der mordet å mu siklåraren Carlsson skedde, vore beläget emella: Ciara Norra Kyrkogata och Gamla Kungsholmsbror och utgjorde det fjerde på höger hand från nämnd gåta, men förklarade att Breitfeldt alldeles icke vidkandes Svanbergs berättelse och icke visste sig hafva ifrågavarande nätt sett hvarken Svanberg ellei någon annan främmande person i grannskapet a Carissons bostad; erinrande tillika att den person bvilken Svanberg förmält sig hafva sett utkomma från nämnde hus, destomindre kunnat vara Breit feldt, som han icke egt någon kappa med lång kra ge, utan biott en slängktappa, hvars krage vore gan ska liten. 4 Rumstedt, som vidhöll, att han samma natt oaf. brutet varit hemma, sade sig följaktligen icke hafva någon upplysning att i antedning af Svanbergs be rättelse meddela. , Sedan Breitfeidt nu ytterligare bedyrat, att hans vid förhören den 47 och 24 dennes afgifna skriftlig anföranden voro fullkomligt sannfärdiga och att så: lede3 hvarje deri förekommande uppgilt troget öf. verensståmde med det verkliga förhållandet, ehuru det vore möjligt, att nägon omständighet af mindre vigt, som numera fallit Breitfeldt ur minnet, af sådan anledning i dessa anföranden blifvit förbigången, erinrade Breitfelat, hurusom deri röjde sig ett omisskänneligt bemödande af Breitfeldt, att bemantla hans egna tillgöranden vid brottets föröfvande, under det Breitfeldt lika omsorgsfullt försökt, att uppleta och framställa alla sådane omständigheter, hvilka, i handelse de verkligen inträffat, skulle menligt inverka på omdömet vm Breitfeldts angilne med brottsling; samt att en mängd anledningar redan förekommit till den förmodan, att Breitfeldt äfven i sina sednast gjorda uppgifter hufvudsakligen afvikit från sanningen; oaktadt han, om han besinnade hela vidden af sin redan uppdagade brottslighet, borde vara angelägen att genom en oskrymtad bekänneise visa ånger öfver sitt missdäd. Breitfeldt svarade alienast, det Han väl förutsett, att äfven hans skriftliga anforanden skulle sålunda bedömas, men att dessa likväl voro till alla delar sanningsenliga, så att Breitfeldt ej kunde återtaga nägot deraf. (Forts. följer.) — ———— — Det har förut i denna och flera tidningar varit taladt om en förfalskning af diskontreversaler större skala bedrifna af en bonde. i Tillberga nära Westerås, vid namn Carl Erik Eklund. Denne person är nu hitförd och har i dag förevarit i poisen, men nekar. En hustru vid namn Cajsa Annerstedt, äfven häktad, erkänner deremot, att hon M Eklund blifvit ombedd att bära dokumenterna ill en embetsman iPosten, som på god tro ätagit sig kommissionärskapet, samt sedan af denne uttagit penningar omkring 40,000 Rdr Bko. Hon hade 2j vetat att handlingarna voro falska, men väl mot battre vetande, utgifvit sig för Eklunds hustru. — En qvinspersoir via nämn Blomgren, klädd kappa och hatt, blef i dag gripen å bar gerning, inder det hon i en lärftsbod holl på att olofligen agga sig till ett paraply. Mäåälet är remitteradt till lomstol.