Aftonbladet – 15 februari 1842, sida 3

att det kan det; sätt bara en oblat på nästippen och du skall snart se rätt., En oblat på nästippen! det vore lämpligare att sätta den på din hakspets, Celestine.n Min hakspets! sade Celestine och sprang i sin ordning uWll spegeln. Hvad år meningen, min herre?x Eadast att du har en ganska stor vårta der, som det inte kunde skada att dölja.n Sir lp : Madameln Ea vårta på min haka — monstre!p, Ett snedt öga — fjolla! O! hur kunde jag väl någonsin älska en person som skelar?, Och jag en som har en vårta på hakan! Sir, jag vill icke höra på edra förolämpningar. Det förundrar mig icke, att inte ni ser rätt! jag beklagar ert lyte Madame, jag sätter mig öfver edra ohöfligheter; men eftersom ni förnekar er spegels viitnesbörd, så tillåt att jag skickar efter en läkare, och om han förmår kurera er vanskaplighet, så — så mycket bättre för er. Ja, skicka efter en läkare; han skall säga er huruvida ni skelar eller ej. Stackars Adolf, jag är nu icke mera ond på dig, tvertom, det gör mig ondt, att du skall hafva ett så Vanställande fel.n Celestine brast i gråt. Adolf grep sin hatt, steg ursinnig till häst och red sjelf i galopp efter läkaren. Läkaren, som äfven var en smula filosof, tog sin trafvare och begaf sig på väg med Adolf, Under tiden lockade ban hela historien ur sin följeslagare. Då menniskor äro upprörda äro de mindre förbehållsamma. Dea trolösa qvinnan. sade Adolf, pskulie ni väl kunna tro det? Vi öfvervunne alla