Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 3

a ömse sidor. Den kristna befolkningen begär i detta ögonblick ingenting annat än säkerhet till person och egendom, samt några garantier, att der husliga äran ej våldföres. Ett sådant medgifvande vore kanhända i stånd, att för en längre tid afböjs den hotandestormens utbrott; om åter denna brister lös för tidigt, så torde de infödde Kristne icke vara förberedde derpå. Må Europa vara det och inse, att detta vigtiga sociala problems lösning ej får anses som ett enda, utan som alla folks sak.n Lyckligtvis ordnar sig denna allmänna, i politiken så svårt åvägabragta, öfverensstämmelse småningom genom industrien, nästan utan de dervid intresserade staternas vetskap. Turkiet är rund omkring omgifvet af Franska, Österrikiska, Engelska och Ryska sjöfartslinier; Donau ångfarten har vunnit en så betydlig utvidgning, att det ofta är svår för den resande att få plats på dessa skepp; de Franska paketbåtarna föra ej blott våra turister utan äfven tusendetals Turkiske pilgrimer, som öfver Alexandria valfärda till Mecka eller återvända öfver förstnämnda stad; Odessa står i regelbunder förbindelse med Bosforen; Trapezunt, Persiens nyckel, som fordom på sin höjd förde 50 till 60 passagerare på dåliga segelfartyg till Konstantinopel, expedierar slutligen hyarje vecka 7 till 800 sådana på Österrikiska paketbåtar, och vid seraljen träffade jag ett dylikt fartyg, till den grad öfyerfyldt med resande, att de under hela färden hade nödgats stå lätt sammanpackade. Det är omöjligt att Turkiet! längre kan emotstå civilisationens framträngande emedan detta sker från alla sidor. De lofliga ansträngningar Turkiska regeringen gör till pestens utestängande, skola locka eatreprenanta personer från alla stater, isynnerhet om de vid karantänerna hittills iakttagna opraktiska anordningarna återföras inom förnuftiga gränser. LJ NEN