Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 2

pa Tieck nyligen tog honom under sina vingars skugga. Han skall nu något hvarstädes fram och paradera, och det dröjer förmodligen icke länge innan man dekreterar åt Lonom en Geheimeraihsfullmakt på hans döda mull. Man har nu äfven i Leipzig fått i sitt hufvud att efter Berlins föredöme adoptera ,Seiner Wohlgeboren, der Herr Theater-Dichter Sophocles aus Atheny för den moderna scenen, och låta hans Antigone, träda fram mellan ,Postiljonen från Lonjumeau, och Carolus Magnus i Kråkvinkel. Den arma Antigone! härnäst får man kanske tag i henne på någon af småteatrarsa i Wien, och sedan kommer herr Saphir och gör en enda ordlek af he la den klassiska menniskan! Laubes Monaldeschi uppföres med stort bifall på teatrarna i Stuttgard, Cassel m. m. Konradin Kreutzer har komponerat en ny opera: ;Die beiden Fijaros,, hvilken gör ofantlig lyeka i Cöln. Lindpaintner i Stuttgard är sysselsatt med att sätta musiken till Raupachs: Dar Niebelungenhort Inom den bellettristiska litteraturen märker man en samling noveller af Amalia Schoppe, utgifna under den gemensamma titeln Myosotiss i tvenne delar, af hvilka den sista för icke längesedan utkommit i bokhandeln. Amalia Schoppes namn hörer sedan länge till de mera värderade inom kretsen af tyska romanförfattare, och hon har äfven i förevarande samling rättfärdigat den popularitet, bon förut tillvunnit sig. Samtliga berättelserna äro, om icke frapperande genom någon högre grad al originalitet och snillrikhet, likväl talangfullt och i en lättläst stil skrifna och man förlåter för den nätta pennans skull sådana små misstag i sak, som när författarinnan till exempel låter en olycklig älskare taga in blåsyra, men, i trots af all kemisk erfa renhet, ännu derefter hålla tal och afgifva ex plikationer, flera sidor långa. Der böse Blickn, historisk roman i fyra afdelningar, af L. Schneider, är ett arbete som i flera afseenden förtjenar att citeras såsom en af de bättre företeelserna inom den yngsta tyska skönlitteraturen. — Berättelsen är af ett spännande intresse från början till slut, karaktererna äro förträffligt tecknade, många drag af den epok, hvari händelsen spelar, — Fredrik Wilhelm den förstes i Preussen, — anslå genom en Jlefvande och pikant färg. Hjeltinnan i historien är en ung svenska eller, rätteligast, en dotter till en svensk grefvinna, hvilken under krigstiderna i Tyskland nödgats äkta en tvsk sergeant, men skiljt sig från honom. Sergeanten, som vid krigets slut blifvit dödgräfvare, har efter skiljsmessan med sin förnäma gemål behållit sin dotter bos sig, och det är på detta sätt man fianer den svenska plantan på tysk botten. För öfrigt intet synnerligt af betydenhet. NYRTRITOEASSNNDETS ONIOVRNIA