Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 2

utTuäiulaAa YGLILULIE, AdI har ebok AliTU Ta UYTDA vejuden gäst på sin begrafning. (Freja). RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. FORTSÄTTNING AF UNDERSÖKNINGEN RÖRANDE MORDET Å MUSIKLÄRAREN CARLSSON. Vid fortsättningen af förhöret med Breitfeldt den 17 sistl. Januari förekomma hufvudsakligen följande: Enkan Lindström tillade till sin förra berättelse, att hon Söndagen näst före mordet tillsagt Breitfeldt, om liqvid för hyra och thevatten, samt att Breitfeldt dervid yttrat att han skulle skaffa penningar till nästa Fredag och att han väntade några slägtingar som skulle lämna honom understöd. E!ter den dagen bade B., som förut varit glad och munter,, synts dyster och nedslagen, samt på fråga, om orsaken uppgifvit, at; han besvärades af hufvudvärk. — Enkan Lindström uppgeaf vidare att en artist med namnet Sjöstrand, varit inne bos Breitfeldt någon eftermiddag korrt före mordet, och ait hon förmodade att denne kunde meddela några upplysningar. B. ville ej erinra sig att han vid löftet om liqvid bestämt Fredagen, ej heller ett samtal förefallit om orsaken till bans nedslagenhet; han hade imedlertid då löftet gafs ej vetat hvarifrån han skulle få penningar. Följande personer gjorde nedanstående tillägg till sina förut afgilne berättelser, nemligen: Apothekaren Engström, att Rumstedt vid sin ankomst till Anatomiesalen i flera hänseenden visat en hög grad af för!ögenrhet, hvilket Herr Professor Retzius skulle kunna intyga, samt att herr apotbekaren hört Rumstedt med ja besvara en till honom framställd fråga, huruvida han lånat Breitfeldt någon pistol. Eleven Beurling, att då han den 26 Oktober hos Norberg erinrat Breitfeldt att det vore förbjudet att på maskerader bära vapen. hade den sednare yttrat. ettdera att ban vore bekant med Theater-Direktören Öfverste Backman, eller ock att Breitfoldt af honom redan erhållit tillåtelse att medhafva vapen å maskeradbalen. Herr Advokatfiskxalen Fredholm anmärkte, att, Rumstedt vid obduktionstillfållet synts Herr Advokatfiskalea alldeles lugn. Nu anmäldes att B. i fängelset författat en skriftlig bekännelse och hade en del deraf färdig, och sedan alla tiilstädesvarande, med undantag af Herr Assessor Salomonsson och Herr fångpredikanten Wallinder blifvit tillsagde att afträda blef denna bekännelse uppläst. (Den är redan af detta blad meddelad.) Sedan Breitfeldt bedyrat, att den upplästa skriften vore fullkomligen sann, fortsatte han sin berättelse muntligen. Denna berättelse, innnefattande de i den sedermera framkomne andra afdelningen af B:s skriftliga bekännelse omtalade tilldragelser, närmast före och efter mordgerningen, var i åtskilliga mer och och mindre väsendtliga punkter olik den skrifna. Bland annat förmäler B. deri att Rumstedt skulle i B:s ficka hafva stoppat tvenne böcker, hvaraf don ena befanns vara Morianen och blifvit i B:s rum qvarlemnad, men den andra, hvars titel B. ej kunde erinra sig, blifvit af Rumstedt hemtagen. Sedan dörrarne till Rättens Sessionsrum blifvit åter öppnade och Ordföranden upprepat det hufvudsakliga innehållet af Breitfeldts sednast g2jorde berättelse, förklarade Rumstedt att B:s berättelse tm ata delar, som anginge Rumstedt, var fullkomligen osannfärdig. Breitfeidt erinrade dervid, att det ju alldeles icke skulle kunna lända honom (B.) till någon fördel att anklaga en oskyldig och ville dermed göra troligt, att B. icke emot verkliga förhållandet kunnat angifva Rumstedt. Mamsell Bergqvist uppgaf, utt då Carlsson bodde hos henne hade hon hos honom sett ett häfte af Morianen, och pigan Berzaqvist förklarade att hon en dag, kort före mordet, sett i Carlssons rum en bok, liknande utanpå det vid Rätten föreviste exemplar af Morianen. Hr Professoren Anders Retzius upplyste, att han vid obduktionstillfället funnit Breitfeldts förhållande alldeles sådant som här vid Rätten, nemligen samma fysionomi, samma drag, samma åtbörder oeh samma i hög grad affekterade väsende. Han hade då varit helt fåordig, och då Hr Assessoren af Grubbens vid kulornes påträffande i Carlssons hufvud, hastigt tillsport Breitfeldt, af hvem han fått pistolen, hade Breitfeldt helt kort svarat: af Rumstedt. Hr Professorn hade sedermera företagit sig att rentvätta den i likets hufvud påträffade förladdningen och, medan Hr Professoren var dermed sysselsatt, anlände Rumstedt, som imedlertid blifvit efterskickad. Då Hr Professorn upptäckte, att nämnde