Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 1

UTRIKES. PRINSENS AF WALES DÖPELSE. Denna akt förrättades, såsom förut blitvit nämndt, den 25 Januari Spå Windsors slott, i det såzallade St Georgskapellet. Som detta kapell ligger för sig sjelf, utan att någon gång leder dit från slottsrummen, så begåfvo sig de kungliga personerna dit i vagn. Prinsen af Wales fördes i en särskild statsvagn, och bans amma höll honom upp vid vagnsfönstret för att visa borom för folket. Ofantliga hurrarop uppsämdes af folkmassan för det lila bar-. net, hvilket, efter en tidnings anmärkning, såg på folket med den mest kungliga likgiltighet i verlden. Hästerne för Drotttningens Sch prins Alberts vagn blefvo skrämda af det mygäag hurrandet och ropandet, så stt de gjorde sig Ziset bångstyriga, hvaråt Drottningen syntes något alfererad, men återhemtade sig snart, och helsade på foliet med sin vanliga blidhet och älskvärdhet. Näst efter Drottningens vagn kom den, hvari Konungen i Preussen åkte. Äfven han fick sin andel i hurraropen, och erkände denna artighet från folkets sida genom ofta förnyade bugningar åt båda sidor. Man gjorde den anmärkningen, att han till utseendet mycket liknade OConnell, endast med mindre proportioner. St. Georgskapellet hade imedlertid börjat fyllas med de till döpelseaktens bivistande: inbjudne kebinettsministrarne, riddarne af strumpebandsorden, de främmande sändebuden, erkebiskoparne af Csnterbury och Yerk, samt biskoparne äf London, Winchester, Oxford och Norwich m. fl. Omkring kl. 4 inträdde genom dörrarne på norra sidan af kapellet Drottningen och Prins Albert, åtföljde af Hertigen af Sussex, prins Georg at Cambridge, de tvenne unga prinsarne af Sachsen-Coburg, samt prinsen af Sachsen-Weimar. Hertigen af Wellington gick framför Drottningen, bärande det blottade rikssvärdet. Drottningen var kläddi en karmasin-röd sammetsklädning, öfver hvilken var fistad den kungliga mantel, som tillhörige stormästarskapet i strumpebands-orden. På hufvudet bar hor ett disdem af briljanter; halsband och örhängen voro af-åsmma sort ädelstenar. På samma gång som Drottningen och prins Albert inträdde från norra sidan, öppnades dörrarne på den södra, och Konungen i Preussen inkom med de an dra kungliga och furstliga personerna, som voro bjudna till faddrar. Dessa voro: Hertiginnan af Kent, som företrädde Hertiginnans sf Sachsen-Coburg ställe; H. EK. H. Hertigen af Cambridge, i stället för Hertiginnan af Sachsen-Getha; Prinsessan Augusta af Cambridge för H. K. H. prinsessan Sophia, samt Hans Höghet prins Ferdinand af Sachsen-Coburg. Konungen i Preussen var klädd iskartakansröd uniform, med svart sammets passe-poil och silfverepåletter, och bar sverfa örng orden. Prinsen af Coburg, som är i Österrikisk miktärtjänst, bar en rik husaruniform, schariakan med guld, och hvit dolman. Då processionen inträdde i kapellet, uppstämdes en marche ur iHindels oratcrium Tudas Maceabeus.n De kungliga och furstliga personerna togo sina platser på en uppböjning raidt framför alteret, der förgyllda stolar, klädda med Parpurtbatnmet, voro. för dem plecerade. Nu började Erkebiskopen af :Canterbury att läse de böner och formulärer, som inom biskopliga kyrkan begsgnas vid dopceremonier. Di prelaten frågade faddrarne, till hvad namn han skulle döpa barnet, svarede konungen i Preussen å deras vägnar: ALBERT ED WARB. Understödd a! de andre prelaterue förrättade nu Erkebiskopen sjelva dopet, hvarefter den lilla prinsen öfverlemnades åt sin amma och återfördes tillslettet. Ceremonien slöts med uppstämmande af ,Halleluj;h ur Händels Messiasb, hvarefter Drottningen och Konungen i Preussen gjorde sin kompliment för prelaterne, sem oflicierat, och lemnade kapellet i samma ordning som vid ankomsten. Under ceremorien var, på Drottningens befallning en utmärkt målare, M:r Haytor, närvarande, för att tega en texning af hela scenen, hvilken tekning kommer att begagnas för en stor 4afia, som Drott niugen beställt af honom. Den midjiag Drottningen sedermera gafsina gäster i:E:t Georgssalen på Windsor slott,säges i bordservisens och ornamenternes dyrharhet och prakt hafva öfverträffat allt hved hittills varit skådadt inom Storbritstanniens lendamären. Det är aldeles omöjligt — säger en tidning — xU genom beskrifning gifva en föreställning om den lysande scenen. Dö ryktbara måltiderne i Tusen och en Natt sjunka ned ti!l ett iatet i jemnförelse med denna. Man hörer ofta talas om ett bord, dignande, under bördan af silfver, som alltsammans beqvämligen kan nedpackas i TR RA RER KK TEES SR rer ers SES ETEN EN