Aftonbladet – 9 februari 1842, sida 1

bang, hvartill detta föranleder, vill man blott åberopa några få, hvilka äro allmänneligen kände, åtminstone inom armeen. Vid Carlberg begagnas en friare läsning, (ehuru under de sednare fyra eller fem åren med något mera inskränkning), ämnesläsning och fri flyttning, utan att följaktligen viss tid är föreskrifven för skolans genomgående. Vid Marieberg deremot är läsningen mycket mindre fri, bunden genom strängare kontroller å studierna, närmar sig klassläsning och är beroende af viss tid för läroverkets genomgående. Omöjligen kuzana de båda motsatta systemerna vara lika riktiga. Carlbergssjön, som ligger emellan de båda krigsskolorna, måtte icke kunna, föranleda en sådan polaritet i åsigter. Afven väcker det: uppmärksamhet, att den friare läsningen är införd vid den yngre skolan, der elementerna läsas ech der eleverne äro gossar och ynglingar; hvaremot mera tving och kontroiler äro införde vid militär-universitetet, der vetenskaper föredragas och eleverne äro äldre yngliogar och män. — Vidare: Ar icko Krigsakademiens ändamål att bilda officerare för armeen i allmänhet? Om så är, hvarföre äro icke då fordringearma lika, så väl i humaniora som i de militäre ämnpena för kadetter och för dem som examineras i militärdistrikten, utam i somliga fall störte, i somliga fall åter mindre. Guvernören för Krigsakademian kan, hvilken dag han behagar, låta de läroiämnen han tycker, utgå från lektionstabellen, han uppförer nya när han vill, utan att behöfva bry sig om hvilka ämnen Kongl. Maj:t anbefalier att skola examineras i militärdistrikten: dessa ämnen antager och anbefalier också han, när sådant honom godt synes. Ar detta med god ordning öfverensstämmando? Hvarföre äro också öfriga fordringar icke lika, så att; (i enlighet med hyad en recensent ooK: Vet. Akad:s tidskrift, 1:sta häftet 1840 rätteigen anmärkt) möten och gradpassering utgjorde ett kemensamt villkor för all officersbefordrsn? Bådas indamål är ju att vara en praktisk tjenste-skola, samt att lemna regements-cHeferne tillfälle att unjerrätta sig om de unge männens uppförande och praktiska brukbarhet, innan de befordras? Huru kuna då kadetter vara. derifrån befriade? Kan något militäriskt orimligare tänkas, än satt passera graderna, göra soldat-tjenst med officers-fuilmagt på fickan. Hvartill tjenar soldat-tjensten, då fullmagten redam :eges? : Ar. det icke såsow om man vid en profession redan erhållit mästarebref, men likväl, sedan måste göra gesällprof eller gå som lärgosse? Officers-examen vid Carlberg, de: exda vilr koret för kadetters officersbefordran, lemnar ingen borgen, hvarken för det uppförande eller den brukvarhet ;jör tljenst, som hvarje regementscbef bör få öröfea, och hvilket kan är så strängeligen älagd för illa andra. Mon kunde vara böjd, iod anledning if de företrädesrättigheter kadettet ega, ati förmoda rigsakademiens ändamål vara nigot mera än att ia officerare för armen, ekuru äfven icke då föWilassrässien terna ;berde vara cf det slag, att de befriade från det som ej genom ett större kunskapsmätt kan ersättas; men man kommer åter ifrån denoa tanke om ett krigsakademiens bögre ändamål, då man hörer, att der läses, i många fall mera, men i hågra mindre, än för armen vid dess officersexamen ir anbefaldt. Att dessa exempel å bristande sammanhang skulle kunna .mångfaldigas, vet en hvar som aldrig: så liet känner förhållanderna, äfvensom ajt dessa brister Idrig kunna förekommas, så länge styrelsen för miitärundervisningen är splittrad på så många händer. (Forts: följer.)