Aftonbladet – 9 februari 1842, sida 1

Ack moder,, sade Mata lugn, låt det icke roa er hvad planeten säger. Mitt bjerta säger nig deremot, att jag skall älska och ära sam! ner bästa öfvertygelse söka lyckliggöra den man. om väljer mig till maka och som jag kan finna nig uti att förena mig med. Men om ingen sådan är mig beskård, så vill jag föda mig med misa händers arbete och gladt bistå er vid tillagande ålderdom, såsom en göd dotter höfves. Meri kommer en gång den man,som mitt bjerts sillar, så välsigna mitt val, på det att er dot er må hafva lycka på jorden; och fråga icke iå efter om han är rik och förnäm, utan Oi nan är god och ärlig, om han älskar och älskas illbaka. såck min dotter! kärleken har ett ganska ma;ert kök och närer sig torftigt af salt och bröd.x sMen likväl bor endrägt och förnöjelse tillsammans med konom och kryddar saltet och orödet med lifvets Jjufvaste och heligaste njuttingar. Den rikhaltiga materien salt och bröd ordädes ånge om, ja, derom språkades till långt in på vatten, så länge ännu: ett stråkdrag hördes affiMlerna i brölloppsgården. Den beskedliga Metas itomordentiiga förnöjsamhet, hbennes beslut att, aktadt ungdom och skönhet, göra anspråk på Nn inskränkt och stilla lott, efter att hafva försakät en mera lysande, förde ändtligen modren på den tanken, att flickan väl isitt hjerta kunde ha uppgjort en: hemlig plan till en sådan kärle kens salthandel. Hon gissade också lätt; att han lelskompagnmionen vore ynglingen Frans i den rånga gränden, om hvilken: hon dock icke förr nade trott att han vore det träd, som i den unga