Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 3

ut . för grodor, men icke för menniskor, och då äfven sund föda fattades, dogo nära 4 000 man. Kommendanten på deita ställe var en af de mest hårdbjertade män, som jag någonsin träffat. Han bekymrade sig a!drig om soldaternas väl, och tillbakavisade med råhet hvarje förslag till förbättrande af deras belägenhet. Imedlertid fortfor Lia med den roll han antagit i Canton. Redan innan flottan ankommit, sände han en officer till Macao med befallning att slå ibjel alla Engelsmännen, nominatim Elliot ; men då en engelsk scbalupp lade sig för ankars i det inre af hamnen, lupo alla chinesiska soldaterna sin väg, och stället blef lugnt som tillförene; Längre fram, i Augusti, tog man på ett neutralt område en ung engelsk predikant, som fördes till Canton, der han lades i kedjor. Purtugiserne, på hvilkas gebit han blef tagen, återfordrade honom, men i stället för svar sände Lin straxt derpå en mängd soldater för att angripa sjelfva Macao. Detta kunde man icke längre tåla; Engelsmännen fördrefvo hela chinesiska armåeen, som hastigt skingrade sig i alla väderstreck. Blockaden af Cantoas hamn fortsattes; dock tog man endast några få djonker med salt och regeringens fartyg; folkets handel lemnades ostörd. För att icke störa det goda förhållandet mellan hbofret och Engelsmännen, qvarlemnade amiral Eiliot några skeppsbrutna landsmän, hvaribland ett fruntimmer, hvilka under vapeustilieståndet blivit fångne, i händerna på autoriteterna i NingPo, och ilade i Nsvember till Canton, för at! der uaderhandla med Kischen. Den godtrogne mannen inbillade sig, att hela striden i godo kunde biläggas, då Eage!smännens fordringar voro så ringa och de endast gått försvarsvis till väga; och så tänkte äfvea kapten Elliot. Knappt var likväl faran afligsnad från bufvudstaden och eskadern anländ till det aflägsna Canton, förr än kejsaren under hiskliga hotelser förklarade Eage!smännea krig på nytt; han uppfordrade sin armå alt mörda hela slägtet af barbarerne och utrota dem af jorden. Kischen, en mycket slug och fiffig man, drog derföre ut på tiden med afslutandet af något fördrag, på det han skulle vinna tid för nya rustningar och påfann ständigt nya undflykter för att hålla Engelsmännen i overksamhet; deras anförare litade godtroget på de listiga mandarinerna, och då amiralen för sjuklighet återvände, medförde ban de glada underrättelserna om freden, stödjande sig på Kischens smickrande bref. I kejsarens kabinett hyste man likväl helt andra tankar, och längs bela kusten gjordes anstalter till motvärn äfvensom till Engelsmännens tilllångatagande. Kapten Elliot var nu den ende engelske befullmäktigade, och med förhoppningar om framgång fortsatte han ännu länge underhandlingarne tills äfven hans tålamod ändtligen tog slut. För att påskynda freden intog han tvenne fåsten utanför mynningen afiCantonfloden; anfallet var så väl ledt, att få af chineserna, för hvilka den krigsseden att gifva sig fången och begära pardon var helt obekant, undkommo och alla andra föllo i händerna på Hindusoldaterna. Detta var ett döfvande slag för Kiscehen: han lofvade nu att ögonblickligen sluta fred, betala 35 millioner terminvis, och tillit Engelsmännen att under chinesisk höghet taga i besittning ön Hong-Kong, en eländig stenbunden ö med gol bamn 7) Men detta var blott en ny snara; fördraget uppfylldes aldrig; men Elliot satte åter full tillit till den trolösa Mandscbuens ord och sände glada fredsunderrättelser till Indien. Ännu innan det ringaste af vilkoren var uppfylldt återlemnade han Tschusan, en herrlig ö, i chinesernas händer och, ehuru från alla håll och kanter underrättelser inlupo, att kejsaren åter i Jjungande ordalag förkiarat krig, och sjelfva ediktet kom Elliot tillhanda, trodde han likväl Kischen mer än hela verlden, ja mer än sina egna ögon. Så förflöt åter en hel månad, under hvilken kaptenElliot hade med ministern en ny sammankomst som likväl blef helt och hållet fruktlös. Men Elkot ville nu en gång skänka ehinesarna fred och derföre, då allt slagit felt, träffade han anstalter att storma de starka fästena vid flodens mynning, Hu-mun eller Tigerporarna kallade. Ena gång var allt redan förberedt, men han drog sig åter tillbaka; i Februari 4841 kunde man likväl icke längre hålla tillbaka sjöpfficerarne under Commodore Bremers (er man af! Hannoversk härkomst) befäl. Dessa starka befästningar föllo samtelige i engelsmännens hönder, och på dessas sida förlorades knapt en enla man. Chinesiska lägret stormades och tusen kanoner togos, förnaglades och kastades i sjön, murarna blefvo sprängda och det starkaste fästet Wang-tong besatt; nära 4000 fångar gjordes der, nen lösgåfvos. Dessa voro skräckdagar för chiieserna; ännu innan elden tagit sin början sprun;0 mandarinerna i båtarna och begåfvo sig på lykten, så att soldaterna förbittrade sköto på ) Efter andra underrättelser skall ön vara förtröffligt odlad och fruktbar och redan hafva At AÄAfonallar altan Ro Re .