Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 3

eller förmaningar till den stackars flickan, at hon icke skulle genom egensinnighet och mot: sträfvighet förspilla den lycka, som erbjöds hen. ne genom detta förmårliga förslag. Debatterns mellan mor och dotter varade i flera dagar, än. da ifrån tidigt på morgonen till sent på qvällen Den afgörande stunden då svaret skulle lemnas nalkades alit närmare. Det gigantiska vaxljuset åt den helige Christopher, för hvilket sjellve konung Og i Basau icke skulle behöft skämmas ifall det vid hans biläger burits framför honom som fackla, var redan färdigt och fullmåladt med brokiga blommor, ehuru helgonet visat sig så overksamt för sin klients lycka, att den sköna Metas hjerta var och förblef igenregladt och tillbommadt för honom. Inedlertid hade den unga flickan gråtit sina ögon alldeles rödsvullna, och modrens öfvertalningskonst hade verkat så vida att hon, lik en lomma på en het solskensdag, synbarligen vissnade och tärdes. En hemlig sorg gnagde på hennes inre; hon hade ålagt sig en sträng fasta; på tre hela dagar hade hon ej smakat en bit ochicke med en droppa vatten läskat sina torra lippar. Om nätterna sof hon ej en blund och blef slutligen af allt detta så dödssjuk, att hon begärde den sista smörjelsen. Då modren såg sin ålderdoms stöd nära att ryckas ifrån henne och betänkta att hon kunde förlora både kapital inta, fann hon, efter roga öfverliggning. ådligast att försaka den sednare för att rädda let förra och fogade sig ändtligea med temmeig eftergifvenhet efter dottrens önskan att ge iaren korgen. Det kostade henne visserligen