Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 1

väl sockrade och kanelbeströdda gröten samt det värmande och muntrande vinet satte icke allevast gummans tandlösa mun i rörelse, utan äfven hennes pratsamma funga. Hon lofvade fortsätta den indrägtiga linhandeln, så vida hennes ;ommitent vidare funne sig hugad dertill, hvilket hon, af goda skäl, förmodade. Det ena ordet tog det andra. Moder Evas döttrar forskade, med den hos dem medfödda nyfikenbeten, så länge ill dess de hade uppbrutit den qvinliga tystlåenhetens murkna insegel. Meta bleknade af örskräckelse vid denna upptäckt, som skulle hafva förtjust henne, bara icke modren i och med letsamma bade fått del deraf. Men hon kände dennas stränga begrepp om det passande och började redan darra af fruktan att förlora sin nya klädning. Den ailvarsamma modren råkade cke mindre i bestörtning Öfver denna underrätelse och önskade, å sin sida, att hon allena hade fått upplysning om linhandelns egentliga beskaffenhet, ty hon fruktade att den unga grannens ädelmod skule göra intryck på dottrens sinne. Derföre beslöt hon att på färsk gerning rycka det ännu späda ogräset ur det jungfruliga hjertat. Den nya klädningen blef, oaktadt den sköna egarinnans alla tårar och böner, först tasen i beslag och följande dagen skickad i ett ädstånd att säjas De derör erhållna pensingarna, tillika med den öfriga, samvetsgrannt peräknade vinsten af linhandeln, inlades i ett kuvert och blef, under förevändning afen gammal uld och med utanskrift till herr Frans Melhiorson i Bremen, genom ifamburgernostbudet honem tillsindt. nottagaren uttog med glad lättrogenhet penur paketet och Önskade dervid, att alla hans fars gra gäldenärer skulla så samvetssronna i albetalniagen af gamla skulder, som mare eller ringere Lales, vare hushållsräkning:r aias, d hos fär soner, enligt bvsd fornti sor Vd,